vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg 

en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa

Magen fungerar inte riktigt ok, den gör det liksom lite för bra och det ända jag kan tänka mig att är orsaken till detta är vinet. Jag tänker nu avsluta bloggen för den här gången. Jag hade ett mycket bra uppdrag i ett vackert land med söta bebisar. Bilderna har varit få från arbetet för vi hade strängt kamera förbud. De här några bilderna är tagna av vår informations avdelning och jag fick lov att använda dem. Likaså fick vi inte springa omkring med kamera i staden så jag har bara några bilder från det vackra universitets området. Alla restgarnen blev bebismössor och grannarna kan det här med att knyta mattor så jag fick ju släpa på en sådan hem. Jag ber även om ursäkt för alla skrivfel, speciellt orden jag skrivit ihop när de skall vara isär osv. Att skriva på tre språk nästan alla dagar gör att jag inte klarat av att hålla reda på detta.

Vatsa ei oikein ole oma itsensä, se toimii hiukan liiankin hyvin. En keksi muuta syytä, kuin viinin. Oli mukava projekti kauniissa maassa. Kivoja vauvoja, mutta kuvia on vähän koska meillä oli ehdoton kamerakielto. Sain kuitenkin meidän tiedottajalta luvan käyttää hänen kuvia. Kaupungilla ei myöskään juoksenneltu kamera kädessä joten minulla on vain muutama kuva yliopisto alueelta. Vauvat saivat lankojen jämistä myssyjä ja itse  raahasin naapurimaan käsityötaitajien tekemän maton. Pyydän anteeksi kirjoitusvirheitä, varsinkin yhdyssanoja ja pilkkujen paikkoja, mutta kolmella kielellä kirjoittaminen liki päivittäin saa minut ihan sekaisin

Tämä se onkin veikeä kurssi. Työkaverilta sain lainaksi tietokoneen,mutta se on  saksaksi ja opettaja puhua urdua. Tosi hyvä kurssi tämä iltakurssi on,vaikka neljä arki-ilta viikossa onkin aika rankkaa. Olisin vain tarvinnut tämän kurssin pari viikkoa sitten, kun tein tämän pienen vihkosen kurssimateriaaliksi hoitajille. No, parempi myöhään, kuin ei milloinkaan.

😋

Det här var en rolig kvällskurs i data världen. Jag har fått låna dator av en arbetskamrat men all text är på tyska och läraren pratar urdu. Det är dock en jättebra kurs även om fyra kvällar i veckan är lite tufft. Men jag skulle ha behövt den för några veckor sedan när jag gjorde det här lilla häftet om neobarn som undervisningsmaterial . Men bättre sent en aldrig😜

Ikväll är jag så trött så det får bli stickning,tv och mycket chocklad. Vi hade ett åskväder igår eftermiddag och kväll som inte var av denna värld. Det skrällde och skakade i hela huset så jag visste till slut inte om det var oväder eller jordbävning. 6 döda efter kollapsade hus så ni kan tänka er att det regnade  en aning. Mitt löpband fick vara, jag gjorde  inomhus yoga Istället. På morgonen hade läkare,bebisar och släktingar blivit knasiga. Släktingar till de minsta bebisarna(under 1,6 kg) hade fått nog och ville avbryta vården och ta hem barnen. Läkaren tyckte inte detta var riktigt fiffigt och de stora bebisarna skrek för fulla muggar då ingen han ronda dem så de skulle få lov att käka. En del av de stora från morgonnatten beslöt av diverse olika orsaker att ge upp så då var det att prata med de föräldrarna och trösta dem. Under tiden han resten slita ut droppen och peta ut sonderna. De mera företagsamma hade dessutom hunnit vira syreslangen kring halsen så alla monitorer peep i högan sky. Eftermiddagen var i gengäld lugn och ända positiva var väl att min personal bad mig överväga att förlänga mitt kontrakt. Nu är ju detta inte möjligt med tanke på jobbet hemma och dessutom var lönen sänkt med 2000kr sedan två år så jag lever på mina besparingar. Men det är ju roligt att de vill att jag skall komma tillbaka och fortsätta utveckla avdelningen.

Eilen oli sellainen ukonilma, etten ole moista kokenut. Talo  tärisi ajoittain, niin etten lopulta tiennyt olika kyse ukkosesta vai maanjäristyksestä. Sai ihan ulkourheilu olla ja päädyin tunnin verran joogaamaan huoneessani. Tänään olen sitten niin poikki,että tv,kudin ja suklaa on illan ohjelma. Kun tulin aamulla töihin tuntui siltä,että kaikki oli tulleet hulluiksi. Tuohtuneet lääkärit yrittivät vakuuttaa vähintäin yhtä tuohtuneita vanhempia,ettei ole ihan fiksua ottaa alle puolitoista kiloisia keskosia kotiin kesken hoidon. Ilma on kylmää ja ulkona tuli eilen vettä, niin että 6 ihmistä menetti romahtaneissa rakennuksissa henkensä, joten ilma ei näille pikkuisille ole mitenkään suotuisa. No,ei se mitään auttanut,lapset meni kuka minnekin. Sillä välin isoimmat lapset repi pelihuosunsa, kun kukaan ei ollut ehtinyt kiertää heitä, eli heillä oli armoton nälkä. He huusi kurkku suorana ja osa heistä päätti päättää päivänsä erinäköisistä syistä tässä kaaoksessa. Silloin piti tietysti niiden vanhempien kanssa puhua ja lohduttaa surussa. Monitorit piippas villinä, ja kun vihdoin ehdittiin näitä isoja lapsia hoitaa, niin he oli jo omatoimisesti onnistuneet poistsmaan tippansa, pitivät nenämahaletkuja rullalla sormiensa välissä ja uutterimmat oli saanut happiletkut kaulansa ympäri. Herranen aika. Ainoa positiivinen juttu on ,että henkilökunta haluaisi minun jatkavan sopimusta, mutta taloudellisesti se ei ole mahdollista (elän nyt jo säästöillä) ja sittenhän minulla on työ kotona jota pitää ajatella. Mutta kivahan se on,että ne toivovat,että tulisin takaisin.

Cricet är stort i det här landet. Men sannerligen är det en sport jag aldrig förstått mig på. I parken i Islamabad stötte jag i alla fall på en mor med tre barn som tränade och de var snälla nog att låta mig försöka. Reglerna har man försökt förklara för mig lite i taget och det börjar väl synas nån form av ljusning i ovetenskapens mörker. 

Kriketti on täällä tosi suurta. Itse en ole ikinä ymmärtänyt kyseistä lajia. Ja ennenkaikkea sen sääntöjä. Puistossa Islamabadissa oli äiti kolmen lapsensa kanssa ja hän otti minut mukaan heidän harjoituksiin. Minulle on myös yritetty selvittää sääntöjä ja kohta alkaa pieni kajastus näkyä tietämättömyyden tunnelin päässä.

Tammikkuun viimeinen päivä oli lämmin ja antoi toivoa keväästä. Huoneet muistuttaa edelleen jääkaappia,mutta katolla, ulkona tarkenee. Aurinkotuolit otin vauvalasta, kun katsoin niiden olevan suuremmaksi iloksi meille. Äitien oli tarkoitus hoitaa vauvojaan kenguruhoidossa,mutta ei edes hoitajat ymmärrä koko hoitomuotoa saatikka 10 lapsen äiti. Koko idea maata alaston vauva rintojen välissä on täysin utopiaa. Lupasin kuitenkin varastonpitäjälle,että en vie petejä kauas, koska seuraava ulkolainen hoitajat haluaa ne varmasti takaisin

Sista dagen i januari börjar ge ett hopp om varmare tider. Rummen är fortfarande kylskåps tempererade men man kan alltid försöka tina upp på en solsäng. De tog jag från bebis avdelningen för vi har mera glädje av dem en att sköterskorna använder den för sina handväskor. De var menade för känguruvård men sköterskorna förstår inte idén med det och tiobarns mor har ingen som helst förståelse varför hon skall ligga med ett naket bebibarn mellan sina bröst. Jag lovade dock förrådskillarna att inte flytta dem så långt för nästa utländska sköterska vill säkert ha dem tillbaka.

En vacker park och vackert väder förra helgen samt ingen shalvar

Kaunis puisto ja kaunis ilma viime viikonloppuna, eikä shalvaria 

Jag skall vara lite sådär semimodern i helgen. Det betyder att jag har långledigt och tillbringar den i Islamabad. Det i sin tur betyder en bilfärd på 250 km. Det i sig är farligt men som pricken över i:et är det dimma nästan hela vägen. När det inte är dimma så har man antingen polisstation eller regerigshus vid vägkanten eller nåt som har med armen att göra. Det är inte alltid så uppskattade av alla så jag är glad varje gång man lyckats köra förbi dem utan haverier. Man kan väl sammanfatta känslan med att vart jag än mig vänder en vapenmynning mot mig blänger

Olen tämän viikonlopun pitkällä vapaalla jonka vietän Islamabadissa. Olen vähän silleen, niinkuin puolimoderni. Ongelma on,että tänne on 250 km automatka. Se jo sinällään on vaarallinen ja, kun siihen lisää sakean sumun, se ei helpota yhtään. Kuin, piste i:n päälle kummallakin puolen tietä on poliisiasema, armeijan pytinkejä tai hallintorakennuksia ja mitkään niistä ei ole kaikkien suosiossa, joten tuntuu mukavalta aina, kun ne on turvallisesti takanapäin. Tiivistettynä,minne käännänkin pään,aina aseen piipun mä nään.