Meillä on nyt pääsiäisen jälkeen siirrytty synnytyksistä matoihin. Kaikki meistä kuulemma tulee samaan kilttejä matoja. Pelkkä ajatus ulostaa paksuja valkoisia 12centtimetrisiä matoja on oksettava, mutta niitä saattaa kyllä sitten aamulla tulla suustakin ja niitä saa repiä nenänsieraimista. Minä päätin, että mun ura köyhien hoitajana loppui ensimmäiseen suusta tai nenästä luikertavaan matoon, olkkonkin etten kuole niihin. Huomenna opetellaan ensin katsomaan mikroskoopilla kaiken karvaisia munia ja pöpöjä ja sitten mulla on iltavuoro synnytyssalissa. Toivottavasti se on mieltäylentävämpi kokemus,kun pöpöjen katselu silmästä silmään.

Idag är vi tillbaka i verkligheten. Vi har lämnat förlossningsvården bakom oss och egnat dgen åt maskar och löss. Vi lär alla drabbas av "snälla" maskar i tarmen och vara tvugna att bajsa ut dessa 12 cm långa vita maskarna. Har dom förvillat och förvildat sig kan de börja komma ut ur munnen och näsan när man sover. Första gången jag måste riva långa maskar från näsan på morgonen,är min karriär inom fattigvården slut. Imorgon skall vi se hur de häe maskarnas egg och diverse bakterier ser ut i mikroskop och sedan har jag kvällstur på förlossningen. Hoppas det blir en söt unge efter allt läskigt man hamnat och stirra på hela dagen.