Skall jag börja med den största ohyran?

  Pitäisikö aloittaa isoimmista bakteeripesäkkeistä?

En av medarbetarna på ett av de många möten vi har komm med förslaget om att bilda en speciell hygiengrupp. Inget dumt förslag. Hon är ju barnmorska och ville ha t.ex skyddskläder till sina barnmorskor. För att skydda mammorna, det nyfödda barnet och personalens civila kläder. Jag tänkte att det skulle vara verkligen viktigt det här och kanske jag borde ta mig an uppgiften. Tack och lov hann jag tänka en stund på saken och beslöt att det blir för mycket, jag klarar inte av det. Med vad skulle jag starta?

  Eller kanske genast gå efter coccerna?,geccorna?

  Vai siirtyä suoraan pienempiin eliöihin?

Yksi kollegoista ehdotti yhdessä monista kokouksista joita meillä on, että perustaisimme hygieniatoimikunnan. Ei hassumpi ajatus ollenkaan, varsinkin, kun esim. kätilöt työskentelee civiilit päällä. Ajattelin hetken, että siinähän olisi erikoistehtävä, jonka minä voisin ottaa kontolleni. Onneksi kerkesin ajatella toisenkin kerran, ja totesin , että tehtävä on ylivoimainen. Mistä aloittaa?

Golf bravo, Golf bravo, this is Mobile 20,how do you copy me..

Mobile 20 leaving PHC.. five passenger and one pilot,over. En ny arbetsdag startar. Men innan vi är så långt att vi kan meddela basen vart vi är på väg har det varit en del aktiviteter. På tisdagar skall vi så långt ut att vi måste upp i mörker. Jag försöker hitta till tänderna med tandborsten utan att smäta hela ansiktet med tandkräm. Ficklampa törs jag inte använda. I vanliga fall är det ingen vacker syn som möter en i spegeln på morgnarna och att belysa ansiktet med ficklampa får en att tro på spöken. Sedan på med kläderna och sist kängorna upp och ner ett varv, så allt som kan förgifta bitande eller stickande  skall ramla ut. Vi har golv och dörrlitser men med sådana springor att allt som är mindre en getter kan kräla in. Sedan kontroll av allt som måste finnas med, satellit telefonen,laddad, mobiltelefonen laddad, extra kort till mobiltelefonen för säkerhats skull, inte för att det finns nån täckning överhuvudtaget, men så är reglerna, visum, kopia på passet, arbetstillstånd, och några andra grejer som har med säkerheten att göra. Mässlingsvaccin så det räcker, första hjälp lådan(ett helt sjukhus, nästan)Vattenflaskan och sedan en snabb smörgås.Inget kaffe eftersom generatorn inte varit så länge på att vattnet hunnit bli ordentligt varmt. Sedan skall bilen packas och efter det bär det iväg genom vatten och över stock och sten. Hem på eftermiddagen smutsiga och svettiga för att göra om allt nästa dag igen.  

Golf Bravo, Golf Bravo , this is Mobile 20, how do you copy me?..

Mobile 20 ready to leave PHC for .. five paasenger one pilot, over.

Uusi työpäivä on alkanut, mutta ennenkuin ollaan näin pitkällä, on ollut paljon pientä puuhastelua. Tiistai aamuisin lähdetään, niin pitkälle, että joudumme nousemaan ennen aurinkoa. Generaattori ei toimi joten hampaat pitää yrittää löytää pimeässä tuhrimatta koko naamaa hammastahnaan. En hirviä käyttää taskulamppua. Näky peilistä, kun ei normaalistikaan ole imarteleva, niin taskulamppu kasvoille antaa vaikutelman kummitustarinoiden kummituksesta. Sen jälkeen pimeässä vaatteet päälle ja viimeiseksi vaelluskenkien ravistelu ylösalaisin, jotta kaikki pistämällä tai puremalla tappavat lähtisivät liikenteeseen. Onhan meillä seinälistat ja kaapeissa ovet, mutta niin isot on raot, että kaikki aasia pienemmät eläimet pystyvät herkästi matelemaan sisälle. Sen jälkeen muistilista pääkopasta. Id kortti , työlupa, sateliitipuhelin, känny ja virtaa kummassakin. Ylimääräinen kortti kännykkään, niin säännöt määrävät, vaikkei känny toimi enää viisi kilometriä kaupungin ulkopuolella. Muutama muu turvallisuuteen tarvittava tekijä ja sitten vielä rokotuslaukku kylmähuoneesta,ensiapulaukku (tarvittaessa voi perustaa sairaalan, sillä mitä siinä laukussa on). Se on mun mielipiteeni. Painaa, kuin synti ja hirveästi tavaraa. Sen jälkeen nopeasti voileipä, kahvia ei voi juoda, kun vesi ei ole ehtinyt sähköttömyyden takia lämmetä. Autot pitää pakata ja vasta sen jälkeen päästään autoradiolla ilmoittamaan minne ollaan matkalla.

Yli kiven ja kannon, halki vesien. Iltapäivällä sama toiseen suuntaan, mutta likaisina ja hikisinä  

Det känns overkligt att det gott en månad sedan jag komm hit. Det har varit och är mycket att lära sig, både om organisationen, jobbet,kulturen och landet. Att åka ut på landet tre ggr i veckan anser jag som ett privilegium. Visst, både Margarita min kollega inom mödra och barnsjukvården ute på landsbygden och jag, känner oss trötta , smutsiga och hungriga när vi anländer till basen sent på eftermiddagarna, men jag tycker det är värt det. Att få åka ut på morgonen via huvudgatan , där allehanda kommers sätter igång för dagen. Se barnen som går till skolan i sina skoluniformer, flickorna med hijab i skolans färger, är skönt. Tyvärr är det nästan lika många barn som kommer in mot stan med skålar på huvudet, fyllda med grönsaker och frukt som de skall försöka sälga under dagen. Sorgligt, de borde vara istället på väg till skolan. Vi fortsätter över ån,alltså ingen bro utan genom vattnet och vidare ut på landet. Det finns lila hibiskusar överallt. De är så vackra på morgonen med fullt utslagna blommor som kontrast mot den gula sanden. Det finns mycket fåglar men ingen annan bryr sig om dem så jag förmår inte oss att stanna så jag kunde sitta och titta på dem med kikare och ingen vill följa med mig en tidig söndag morgon (alldra minst chaufförerna),så jag får bara titta på dem på avstånd. Vi passerar fåraherder, getter alltså i vårt fall eller nån form av ko, jag har då inte sett nåt får här. Det finns massor med åsnor, och det är vilsamt att titta på äldre män som kommer ridande i sakta mak med åsnor lastade med ved eller säd. Småpojkar som hämtar vatten med åsna och kärra. För lyxen att få komma till basen och äta mitt på dagen, skulle jag inte ge bort mina mornar i Afrika.  

Tuntuu omituiselta, että olen ollut täällä jo kuukauden. Aika on kulunut reipasta vauhita. On ollut paljon opeteltavaa, niin järjestön toiminnasta, kuin etenkin ravinto asioista ja muutamasta lastentaudista. Maa ja kulttuuriin tottuminen on vienyt aikaa sekä uuteen työrooliin sopeutuminen. Muiden mielestä Margaritalla, joka vastaa äitiyspuolen asioista ja sairaista lapsista ja minulla on rankat päivät, kun emme voi olla kaupungissa töissä. Minä olen sitä mieltä, että olen etuoikeutettu , kun saan ottaa osaa afrikkalaisesta aamusta monta kertaa viikossa. Alkaen täältä kaupungin kaduista, jolla kaikenkarvaisen myynti on alkamassa,jolla pienet lapset tallustaa kuolupuvut päällä kouluihin.Tytöt, pikkuisetkin koulun väreissä oleva hijab päällään. On myös kiehtovaa, mutta surullista katsella lapsia jotka kantavat suuria kulhoja täynnä vihanneksia ja hedelmiä päänsä päällä, myyydäkseen niitä päivän mittaan kadun varrella. Heidän kuuluisi kävellä koulua kohti, mutta siihen ei kaikkien vanhempien raha tai ymmärrys riitä. Kaupungista poistuessa ajetaan joen yli, ei siis siltaa pitkin vaan veden läpi. En tiedä miten homma toimii, kun sadekausi alkaa. Sen jälkeen onkin hiekkaista aavikkoa ja miljoonia liilan värisiä kiinanruusuja. Kukkien lisäksi on satoja värikkäitä lintuja, mutta kukaan muu ei ole kinnostunut niistä, joten en saa jäädä kiikaroimaan niitä. Sunnuntai aamuisin ei sitten taas kukaan haluaa moiseen touhuun ryhtyä, varsinkaan ei paikalliset kuljettajat. Ajamme läpi kylien. Ohi paimenten jotka piirtyvät kauniisti vuoria vastaan, mustavalkoisten vuohiensa kanssa. Aaseja ja kameleita on paljon. Olen aina yhtä ihastunut katselemaan vanhoja miehiä aasien selässä. Aasit lastattuna kumminkin puolin viljalla tai polttopuilla. On myös hauska seurata poikia jotka aaseilla ja rattailla hakevat vettä kylän kaivosta, jotta päivä pääsee alkuun. Olen likainen, väsynyt ja nälkäinen, kun vihdoin iltapäivällä myöhään saan syöda kylmiä lounaan tähteitä, kun en jaksa odotta illalliseen asti, mutta en siitä huolimatta luopuisi afrikkalaisista aamuistani.  

På morgonen när man far till jobbet vet man inte riktigt vilken roll man har. Radiotelefonerna tynger på höften så man ser ut som man skulle jobba för nåt vaktbolag. Bilarna har antenner grova och långa som flaggstänger. Som pricken på i:et har man sedan stetoskopet kring nacken. Idag har det varit helgdag ,men vi fick veta detta först i går. Så mina små klienter ute i byarna hade inte högenergi mat till den här kommamnde veckan. Därför var jag mycket glad över att min personal ville ha helgtilläg istället för ledigt. Förutom båda sjukskötaren förstås. Jag var alltså tvungen att ta konsultationer med hjälp av ena av chaufförerna som tolk. Det är tack och lov ganska få sjukdomar att kunna och ännu färre mediciner. Malaria,lunginflamation,diarrer,hudproblem i samband med svält osv. Dessutom är mammorna inte och ifrågasätter allt likita (läkaren) ordinerar. Jag har försökt förklara att jag inte är likita men det får lika mycket förståelse som att jag är ogift och barnlös.

Problem blir det sedan när man borde kunna lite flere specialiteter, som när de komm körande med en gravid kvinna i smärtor liggandes på nerfällda säten i en liten Nissan. Jag frågade alla följäslagare hur länge hon hade haft dessa smärtor och skulle just ropa att nån hämtar sterila handskar till mig, när svaret lyder, fyra dagar. OK det är alltså inte en normal förlossning. När jag frågar om mamman kan känna barnet röra sig är svaret, ja. Jag ber dem ta henne till vårat sjukhus, men förbereder dem för att det är möjligt att hon skall till en större stad där de kan operera henne. Storyn slutade med, hörde jag senare på eftermiddagen, att hon nog var gravid men i 24 veckan och nu kommer jag inte ihåg vad det var som orskade smärtorna. Nästa gång man ropar på mig, är det en kille i 10 års ålder. Inte alltså nåt som vi sköter. Fula bölder på benet som måste få antibiotika men lokala skötaren går förbi och säger att det är osteomyelit.Vi har inte möjlighet att ta honom på grund av åldern till vårt projekt så de får också åka in till staden. Dessutom har vi inte adekvat antibiotika med oss. När arbetsdagen är så långt att vi skall lägga våra grejer i bilen får vi med oss en gravid kvinna med värkar plus ett barn som skall till nutritionsavdelningen, hon är för sjuk för att vi skall våga lämna henne med hemsjukvård. Gravida kivnnan kan knappt gå när jag tar henne till förlossningen så nu har min barnmorskekollega lovat att jag skall få vara med på några förlossningar. Med den farten som vi informerat  kvinnornaatt de helst skall komma och föda på sjukhuset, kommer det inte att dröja länge innan jag står där med mina lurviga ben i spenaten. Dagens gladis,mässlingsflickan har klarat sig och var nu första gången på vår lilla mottagning. (sammanlagt 220 barn idag) med barnmottagningen med räknat. Deras översköterska plus mera en hälften av personalen hade tagit ledigt, därför fick jag ta ansvaret för båda klinikerna. Antenatalen vägrade jag befatta mig med, de gravida fick bara pallra sig hem och komma tillbaka nästa vecka.

Aamulla, kun menee töihin ei oikein tiedä onko sitä teollisuusvartija vai lääkäri. Radiopuhelimet roikkuu vyöllä, piiska-autolla ollaan liikenteessä ja ,kuin pisteenä i:n päällä roikkuu stetarit kaulalla. Jouduin tänään ensimmäistä kertaa tarkastamaan lapset, koska täällä oli pyhäpäivä ja minun ja kolleegan sairaanhoitajat ,päättivät pitää vapaata, eikä tehdä ylitöitä. Eli meitä oli kolme katsomassa 220 lasta, ja siihen vielä muutama pikkuongelma. Lastenvastaanoton ja äitiyspuolen ylihoitaja oli myös päättänyt ottaa vapaata, joten EI synnyttäneet lähetin kylmästi kotiin. Mitä minä niille osaisin tai olisin ehtinyt tehdä. Kello on kymmenen ,kun pihanan kaartaa pinei Nissan. Minua huudetaan apuun, kun siellä on kuulemma raskaana oleva nainen kivuissa. Yes, ehdin vain miettiä ettei tässä auta, kun steriilit hanskat käteen ja töihin. Alaslasketuilla penkeillä makaa, kuin makaakin nainen kivuissa. Kun kysyn mukana olijoilta, kuinka kaun hän on tuntenut kipua saan vastaukseksi, neljä päivää. Juu, siis ei normaali synnytys, ei kun sairaalaan. En tiedä miten heidän sitten kävi, ennenkuin palaan kotiin ja kuulen, että emäntä oli tosi kipeä, mutta vasta viikolla 24 raskaana. Jäi kuitenkin osastolle, enkä nyt jaksa muistaa mikä hänellä loppujenlopuksi oli. Seuraavan kerran , kun pyydettiin apuun oli kyseessä noin 10-vuotias poika jolla ilmeisesti oli osteomyeliitti, mitä oli sitten kyläläisten kanssa yritetty hoitaa ulkoisesti jäädytysnesteellä, vähemmän onnistuneesti. Heille suosittelin kanssa kontaktia ihan oikean likitan (lääkärin) kanssa. Minä kuulemma olin kyllä tarpeeksi lääkäriä heille, mutta onneksi meillä ei edes ollut mukana oikenamerkkisiä antibiootteja tällaiseen. Etten minä olisi lääkäri on heille yhtä käsitämätön juttu, kuin että olen lapseton vanhapiika. Päivän aurinkoinen juttu, pikkuinen tuhkarokko tyttö parin viikon takaa oli hengissä ja tänään meidän kirjoissa. Kotiin lähdettiin sitten, kera yhden nälkiintynen lapsen ja yhden synnyttävän emännän kanssa. Hän tuskin pystyi kävelemään, kuin vein hänet saliin. Nyt on suomalaiskätilö sanonut, että olis ehkä ihan hyvä, jos tulisin hänen avukseen muutamaan synnytykseen, etten sitten seiso steriilit tumput ihan suorana ja huulet pyöreänä erämaassa, jos jotain jännää joskus sattuu kesken matkanteon tapahtumaan.

  Vähän lämmintä aurinkoa teille sinne pohjoiseen. Suunnittelimme tänään vuosilomia ja tunteet kävi paikallisväestöllä yhtä kuumina, kuin meillä konsanaan. Illalla oli kuitenkin sitten kakkujen aika kera "ystävien". hyvää ystävänpäivää teillekin

Lite värmande sol till er uppe i norden. Vi planerade semestrarna för i år och om det är någon tröst så gick det minst lika hett till bland ortsborna här som det gör hemma. På kvällen var det sedan dags för lite tårta. Så hoppas ni hade alla en bra dag och den som läser ännu detta idag, skall ha en fortsatt bra alla hjärtans dag.  

Ostoksilla kulkeminen on harvoin minusta hauskaa ja markkinoita inhoan yli kaiken. En ole koskaan kuulunut niihin turisteihin jotka haltioissaan kiertävät haisevia, meluisia basaareja, täynnä halpoja valmiiksi likaisen tuntuisia tavaroita.Täällä on sunnuntaisin tällaiset markkinat joissa myydään kameleista saippuaan ja kaikkea siltä väliltä. Tarvitsin vauvan peittoa varten lankaa ja tiesin , että täysin akryylista olevaa lankaa myydään siellä. Kaunis pehmeä villalanka on ainoastaan unelma välimeren tällä puolen. Vauvan peitto ei tule minun taivaanlahjana pyydetylle vauvalle, vaan näille kylmille alilämpöisille lapsukaisille, joita rahaan tuolta kyliltä sairaalaan. Äideillä ei ole mukana , kuin kovaa puuvillakangasta mihin kääriä lapsi,ja kun kyseinen pikkuinen vielä on ilman vaippoja, niin koko kangas on märkä ja kylmä. Kun kerroin, että aion kutoa peiton, kolleegat sanoi, ettei minun pidä haaskata moiseen omia rahojani (300gr maksoi 2.5 euroa). Firmalla, kun kuulemma on peittoja. Kyllä vain,meillä kotona on hevosillakin pehmeämmät ja kauniimmat huovat, kuin mitä nämä huovat täällä ovat. Tietysti kestävät hyvin kulutusta ja ovat villaa, mutta ah, niin rumia ja kovia ja karheita.Maakkon niissä sitten sairaalassa, sen aika, kun ovat hengissä, kuljetuksen ajan saavat olla karamellisessä,pehmeässä huovassa. Kun olin saanut langat ostettua kiersin muiden kanssa tunnin verran vielä eri kojuja. Makkarakioskien asemasta täällä myydään isoissa emalivadeissa omituista lihaa. väri vaihtelee, harmaasta, vaaleanpunaiseen ja siitä tumman ruskeanpuaniseen. Ulkona on varjossa melkein 40 astetta ja kärpäsiä joka puolella. Pelkkä katse näihin liharuokiin saa aikaiseksi vatsanväänteitä.  Veikkaan , että osa liha on eläimistä joista meillä ei yleensä ole tapana valmiistaa ruokaa. Osa on toivonmukaan hajusta päätellen kalaa, mutta sekin jää meikäläiseltä vain arvailun varaan, ettei henki lähde jonkun epämääräisen taudin viemänä.

Att shoppa hör inte till mina favorit sysselsättningar och att shoppa på marknader är definitift inte min grej. Jag har aldrig förstått tjusningen med , trängsel,äckliga lukter, halvsmutsiga saker som skriker dålig kvalitet. Basaarerna i mellanöstern är min mardröm och de här är inte mycket bättre. Nu behövde jag dock garn till babyfilt. Inte till det barnet gudarna eventuellt skall skänka mig utan till de små kråkorna som jag slepar till sjukhuset under veckorna. De är mycket nerkylda och en av dödsorsakerna i svält är hypothermi. Mammorna har dem inlindade i sina höftskynken men de är av bommulstyg, hårda och kalla av kiss och bajs. Jag måste förvisso acceptera acrylgarn, men åtmistone är det snäppet mjukare och varmare. Kollegerna tyckte jag skulle beställa firmafilt till bilen  och inte själv lägga ut pengar på sådant här.(25kr för 300gr garn). Jag vill inte ha firmafiltar,de är fula och sträva och de får ligga i dem sen när de är på intensiven. Visst, de är säkert ändamånsänliga menhemma har vi inte ens hästarna under så sträva täcken. När jag handlat mina grälla garner driver jag omkring på marknaden och väntar på att de andra har handlat färdigt. Här säljs istället för korv med bröd, nånting från stora emaljfat. Kött, men allt från gråblekt till mörkt rödbrunt. Det är nästan 40 grader varmt och flugor över allt. Blotta tanken att äta nåt från de här faten får magen att dra sig i kramper. En del av köttet luktar fisk och jag hoppas verkligen det är fisk. Köttet däremot misstänker jag är djur vi inte brukar laga till mat hemma.

  Nån brygger kaffe, en steker ägg åt sig. Själv sitter jag och tuggar på några äcligt hälsosamma kellog's flingor som mest smakar papp med hårda torkade russin och frukter. Kylrums dörren öppnas med jämna mellanrum när vaccinväskor skall packas och hämtas in för arbetsdagen. Vi muttrar god morgon till varandra men så mycket livligare samtal blir det inte på morgonen. den ända som tycks av hela sitt hjärta njuta av en ny dag är Musa. Han kommer springande som en raket till köket. Börjar med en frukost och efter det skall han upp i allas famnar. Han vet att han inte får hoppa upp på bordet så han står i famnen med framtassarna på bordskanten för att inspektera vad var och en av oss har till frukost. det är ganska roligt, för han gör det aldrig vid de andra måltiderna. Sedan när den här biten är avklarad så ger han sig på våra ryggsäckar. han går till attack mot dem och river och sliter i varje bandända han hittar. Kängorna med skosnören är också en höjdare att jaga. Det var så han  fick sin krökta svans. Han låg efter middagen under min stol vilket jag inte visste innan jag i mörkret skulle till rummet, la ner kängan i marken och Musas svans komm i kläm. Katten skrek och jag var olycklig och nästa morgon komm han inte på frukost och ville inte överhuvudtaget äta förrän på kvällen. Jag är dock förlåten sedan länge och nu lever han igen farligt och ligger under stolarna. Ingen läxa lärd där inte.

Aamut on meidän talossa vaisuja. Yksi keittää iteselleen kahvia, joku paistaa kananmunia, itse syön jotain kellogsin ällöttävän terveellisiä pahvilta maistuvia hiutaleita, joissa on kovia rusinoita ja kuivattuja hedelmiä. Kylmähuoneen ovi käy useita kertoja, kun kukin vuorollaan käy hakemassa ja pakkaamassa kylmälaukkuihin päivän rokotukset. Ainoa tosi vauhtipäällä oleva on meidän pikkukissa. Ensimmäiseksi se hyökkää valtavalla vauhdilla omalle kupilleen aamiaselle. Sitten jokaisen syliin vuorollaan. Se tietää, ettei se saa mennä pöydälle joten se seisoo sylissä, etukäpälät pöydän reunalla ja katsoo uteliaana mitä kukin syö. Se on aika erikoista, että se ei lounaalla eikä päivällisellä tee tätä "tarkastus kierrosta" ainoastaan aamiaisella. Kun tämä aisa on toimitettu alkaa armoton metsästys, kohteena meidän reput. Kukin reppu vuorollaan joutuu hyökkäyksen kohteeksi ja eritoten nauhat ja narut on ne jotka on saatava kissan mielestä ojennukseen. Vaelluskenkien nauhat on toinen hyökkäyksen kohde. Näin hän sen käyrän hännänkin sai. Aikansa, kun oli yhtenä iltana repinyt mun kengän nauhoja hän rupesi maata. Ainoa vain, että se oli mun tuolinalus joka oli nukkumapaikka. En tiennyt , että otus oli jalan alla, kun nousin lähteäkseni huoneeseeni ja ,niin sitten astuin hännän poikki. Kissa huusi ja minä melkein itkin. Seuraavana päivänä ei ruoka maistunut katille ennenkuin illallisella, jolloin se sitten syötyään meni taas maata tuolin alle,joten kerrasta ei meidän pieni otus tunnu oppivan.

  Muuallapäin maailmaa väkii menee kansallismuseoihin, jotta näkee ja oppii miten ennen elettiin. Täällä ei tarvitse , kuin katsella olkansa yli, niin on 500 vuotta ajassa taaempana. En tosin tiedä milloin ensimmäiset myllynkivet Suomessa tuli käyttöön, mutta kyllä siitä jokunen vuosi on. Tässä sitä yrittää valkoinen nainen eritellä jyvät akanoista. Täällä ollaan sen verran moderneja, että ruoka on luomuruokaa ja läheltä. ettei tule kuljetuskustannuksia ja hiilidioksidipäästöjä. Täällä ei myöskään äidit ja isät sorru eineksiin, puhumattakaan noutoruuasta. Tädeillä oli muuten hyvä keino siivilöidä roskat ja jyvänkuoret pois ilman sihtiä. Kaksi isoa astiaa mihin vuorotellen kaadettiin ja myötätuuli vei roskat mennessän, kun taas jyvät painavina putosi alempaan kulhoon. Kädet täristen palasin oman työni ääreen myöhemmin, mutta kiva oli olla naisten kanssa muutenkin, kuin että he on aina äidin roolissa. Lisäksi tarvitsen kylän vanhempien naisten myötämielisyyttä, jos meinaan saada nourempia mukaan uudistuksiin.

  Andra ställen i världen måste man besöka nationalmuset för att se hur man levde förr i tiden. Här behöver man bara kika över axeln och man förflyttar sig 500 år tillbaka i tiden. Jag tror vi har haft kvarnar och kvarnstenar så länge? om inte så nästan. Här får en vit kvinna lära sig vad ett liv på landet betyder. Hausa kvinnorna använder sig bara av ekologisk och närproducerad mat. Inga halvfabrikat eller hämtmat här inte. Jag måste ju pröva på det här ifall jag skulle få för mig att kära ner mig i nån gubbe här, så är det ju bra att veta vad vardagen för med sig. Kvinnorna hade ett bra sätt att bli av med tomma skal och skräp. Två träskålar där de varvade grynen i medvind, så skal blåste bort med vinden men grynen som var tyngre föll ner i den undre skålen. Sedan var det dags för mig att med skälvande armar återgå till mitt eget arbete. Det var roligt att vara med de här kvinnorna när de hade en annan roll en bara mammarollen. Dessutom för att ens kunna försöka få nån ändring hos de yngre kvinnorna måste de äldre vara med på noterna och då är det ju trevligt att de vet vem man är.

  Hausa gym