Sitter och försöker stavera mig igenom akut åtgärderna om ett barn plötsligt blir dåligt. Visst är jag kaxig på neo men nu är kaxigheten helt bortblåst med Harmattavinden. På baksätet snett bakom mig i sin mammas famn ligger en liten flicka och tittar lite nyfiket på mig. Jag drar en lättnadens suck, ungen lever alltså åtminstonen nu. Det här är inte barnet från förra tisdagen som lär svarat bra på antibiotikan, men som jag kommer att missa träffa ifall de kommer till oss idag. Det här är första flickan som motsvarar alla de föreställningar man har av svältande barn i Afrika. Huden är gråflammig av mässling i full blomm, hostar en otäck hackhosta, men lyckas behålla i sig vattnet mamman ger flickan. Jag vill inte sätta nål mitt ute här i öknen, det är över 30 grader varmt och i så fall måste vi stanna bilen för det är inte möjligt att göra nåt medan man kör. Vägen är ställvis med lite fantasi en väg men för det mästa räcker fantasin inte till att få dessa ökenstigar till vägar. Flickans malariaprov visade positivt i loppet av två minuter och tillika kraftig undernäring 5,3kg och två år gammal , ja situationen kunde vara bättre. I och för sig hade min kollega mist ett barn på morgonen genast när de komm så jag hade det ju lite bättre ställt. Sjukhuset ligger dock en och en halvtimmes resa(inte väg) från vår klinik som ligger längst bort från staden. Chauffören kör bra och så snabbt han kan , vi behöver inget blåljus för det skulle ändå inte synnas i solen och siren har vi. De kör och tutar i normala fall också så det gör han även nu.Trafiken består av åsnor och kameler och vid rusningstrafik är det en hop med getter framför bilen, andra bilar behöver vi inte ta i beräkning. Genomvåta av svett och damm kommer vi sedan fram till mässlinstältet och vår dr.Anna får ta hand om flickan. Jag skall snart gå och se om hon kommit hem så jag får veta hur det slutade. Sedan tillbaka till kliniken och hämta de andra. Sex timmar på dammiga varma vägar gör att jag känner att jag har en "bad hair day". ps. Gårdagen får ni en annan gång

Minun klinikka kuvassa auton vasemmalla puolella(siis risumaja) ja kolleegan äitiysneuvola auton oikealla puolella , min klinik till vänster(alltså den av strå) och min kollegas mödravårscentral till höger om bilen

Istun autossa ja yritän hysteerisesti selvittää mitä lääkkeitä ja nesteitä annetaan ja kuinka paljon jos lapsi yhtäkkiä menee huonoksi. Vinosti takana kuuluu kuivaa, hakkaavaa yskää ja minä vedän helpotuksesta henkeä. Ainakin tyttö on nyt elossa. (Tämä ei ole se viimeviikkoinen pikkutyttö, hän kuulemma selvisi ja on toipumassa) Tämä on pikkuinen , joka on just sellainen lapsi joita näkee kaikissa keräystilaisuus kuvissa. Luurangonlaiha otus joka tapittaa minua vakavin silmin. Yhdistelmä tuhkarokko,malaria ja voimakas aliravitsemus ei ole kaikkein paras. Onneksi lapsi suostuu juomaan vettä, koska en halua ruveta laittamaan tippaa autossa. Auto täytyy silloin nimittäin pysäyttää, koska näitä teitä ei pysty parhaallakaan tahdolla nimittämään teiksi, niin kuin me tie tunnetaan. Ulkona on yli 30 astetta varjossa, joten ajatus on jokseenkin kamala. Autonkuljettaja ajaa, niin lujaa, kuin nyt pystyy. Sinivaloja ei tarvita tätä puolentoista tunnin matkaa varten, kun aurinko tekisi sen kuitenkin näkymättömäksi. Sireenejä ei tarvita, kuski tuuttaa aina muutenkin ja kamelit ja aasit siirtyvät syrjään sitten , kun siirtyvät, siinä ei paljoa tuuttailut auta. Vihdoin päästään sairaalaan ja jätän lapsen tuhkarokkotelttaan ja dr.Annan hoiteisiin. Illallisella saan varmaan kuulla onko lapsi elossa, vai onko käynyt, niinkuin kolleegan klinikalla aamulla, että lasta ei pystytty pelastamaan, jotta se olisi saatu sairaalaan. Mulla oli himpun verran parempi päivä. Kuusi tuntia edestakaisin tuolla aavikolla on saanut olon ja ulkonäön sellaiseksi, että kohta on pysyvä "bad hair day". Eilisestä saatte kuulla tunnempana, kun oli tällainen päivä tänään

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg  en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa ...

                  Magen fungerar inte riktigt ok, den gör det liksom lite för bra och det ända jag kan tänka mig att är orsaken till detta är vinet. Jag tänker nu avsluta bloggen för den här gången. Jag hade ett mycket bra uppdrag i ett v...

  Tämä se onkin veikeä kurssi. Työkaverilta sain lainaksi tietokoneen,mutta se on  saksaksi ja opettaja puhua urdua. Tosi hyvä kurssi tämä iltakurssi on,vaikka neljä arki-ilta viikossa onkin aika rankkaa. Olisin vain tarvinnut tämän kurssin pari v...

  Ikväll är jag så trött så det får bli stickning,tv och mycket chocklad. Vi hade ett åskväder igår eftermiddag och kväll som inte var av denna värld. Det skrällde och skakade i hela huset så jag visste till slut inte om det var oväder eller jordb...

      Cricet är stort i det här landet. Men sannerligen är det en sport jag aldrig förstått mig på. I parken i Islamabad stötte jag i alla fall på en mor med tre barn som tränade och de var snälla nog att låta mig försöka. Reglerna har man försö...