Det känns overkligt att det gott en månad sedan jag komm hit. Det har varit och är mycket att lära sig, både om organisationen, jobbet,kulturen och landet. Att åka ut på landet tre ggr i veckan anser jag som ett privilegium. Visst, både Margarita min kollega inom mödra och barnsjukvården ute på landsbygden och jag, känner oss trötta , smutsiga och hungriga när vi anländer till basen sent på eftermiddagarna, men jag tycker det är värt det. Att få åka ut på morgonen via huvudgatan , där allehanda kommers sätter igång för dagen. Se barnen som går till skolan i sina skoluniformer, flickorna med hijab i skolans färger, är skönt. Tyvärr är det nästan lika många barn som kommer in mot stan med skålar på huvudet, fyllda med grönsaker och frukt som de skall försöka sälga under dagen. Sorgligt, de borde vara istället på väg till skolan. Vi fortsätter över ån,alltså ingen bro utan genom vattnet och vidare ut på landet. Det finns lila hibiskusar överallt. De är så vackra på morgonen med fullt utslagna blommor som kontrast mot den gula sanden. Det finns mycket fåglar men ingen annan bryr sig om dem så jag förmår inte oss att stanna så jag kunde sitta och titta på dem med kikare och ingen vill följa med mig en tidig söndag morgon (alldra minst chaufförerna),så jag får bara titta på dem på avstånd. Vi passerar fåraherder, getter alltså i vårt fall eller nån form av ko, jag har då inte sett nåt får här. Det finns massor med åsnor, och det är vilsamt att titta på äldre män som kommer ridande i sakta mak med åsnor lastade med ved eller säd. Småpojkar som hämtar vatten med åsna och kärra. För lyxen att få komma till basen och äta mitt på dagen, skulle jag inte ge bort mina mornar i Afrika.  

Tuntuu omituiselta, että olen ollut täällä jo kuukauden. Aika on kulunut reipasta vauhita. On ollut paljon opeteltavaa, niin järjestön toiminnasta, kuin etenkin ravinto asioista ja muutamasta lastentaudista. Maa ja kulttuuriin tottuminen on vienyt aikaa sekä uuteen työrooliin sopeutuminen. Muiden mielestä Margaritalla, joka vastaa äitiyspuolen asioista ja sairaista lapsista ja minulla on rankat päivät, kun emme voi olla kaupungissa töissä. Minä olen sitä mieltä, että olen etuoikeutettu , kun saan ottaa osaa afrikkalaisesta aamusta monta kertaa viikossa. Alkaen täältä kaupungin kaduista, jolla kaikenkarvaisen myynti on alkamassa,jolla pienet lapset tallustaa kuolupuvut päällä kouluihin.Tytöt, pikkuisetkin koulun väreissä oleva hijab päällään. On myös kiehtovaa, mutta surullista katsella lapsia jotka kantavat suuria kulhoja täynnä vihanneksia ja hedelmiä päänsä päällä, myyydäkseen niitä päivän mittaan kadun varrella. Heidän kuuluisi kävellä koulua kohti, mutta siihen ei kaikkien vanhempien raha tai ymmärrys riitä. Kaupungista poistuessa ajetaan joen yli, ei siis siltaa pitkin vaan veden läpi. En tiedä miten homma toimii, kun sadekausi alkaa. Sen jälkeen onkin hiekkaista aavikkoa ja miljoonia liilan värisiä kiinanruusuja. Kukkien lisäksi on satoja värikkäitä lintuja, mutta kukaan muu ei ole kinnostunut niistä, joten en saa jäädä kiikaroimaan niitä. Sunnuntai aamuisin ei sitten taas kukaan haluaa moiseen touhuun ryhtyä, varsinkaan ei paikalliset kuljettajat. Ajamme läpi kylien. Ohi paimenten jotka piirtyvät kauniisti vuoria vastaan, mustavalkoisten vuohiensa kanssa. Aaseja ja kameleita on paljon. Olen aina yhtä ihastunut katselemaan vanhoja miehiä aasien selässä. Aasit lastattuna kumminkin puolin viljalla tai polttopuilla. On myös hauska seurata poikia jotka aaseilla ja rattailla hakevat vettä kylän kaivosta, jotta päivä pääsee alkuun. Olen likainen, väsynyt ja nälkäinen, kun vihdoin iltapäivällä myöhään saan syöda kylmiä lounaan tähteitä, kun en jaksa odotta illalliseen asti, mutta en siitä huolimatta luopuisi afrikkalaisista aamuistani.  

 

Gun

19 februari 2011 19:17

Ja tiden rullar på fort när det händer mycket, hur länge kommer du att ha ditt uppdrag i Afrika.
Här har vi kallt och jag börjar bli lite less, det har hållt i sig så länge. Ev. ska jag till neo och jobba till sommaren, har ej bestämt mig än. Vill du ha lite snö för att bevattna det sandiga och dom vackra blommorna, det fins gott om det här. Ha det gott och sköt om dig. Kram

Isabella Baarman

19 februari 2011 22:23

Hei igen!
Jag har ett nio månader långt kontrakt som jag kan förlänga ända till 18 månader, men hur det blir vet jag inte än. Beror även på den politiska situationen i landet. det är möjligt att de blir för hotfyllt eller de nya ledaren inte vill ha oss här, ja vi får se. mest av allt saknar jag möjligheten att springa och träna till halvmaraton och maraton lopp. Här har vi varmt så det räcker. du är väldigt välkommen till neo kanske vi ses i sommar om jag kommer på semester så att du råkar vara där,kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg  en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa ...

                  Magen fungerar inte riktigt ok, den gör det liksom lite för bra och det ända jag kan tänka mig att är orsaken till detta är vinet. Jag tänker nu avsluta bloggen för den här gången. Jag hade ett mycket bra uppdrag i ett v...

  Tämä se onkin veikeä kurssi. Työkaverilta sain lainaksi tietokoneen,mutta se on  saksaksi ja opettaja puhua urdua. Tosi hyvä kurssi tämä iltakurssi on,vaikka neljä arki-ilta viikossa onkin aika rankkaa. Olisin vain tarvinnut tämän kurssin pari v...

  Ikväll är jag så trött så det får bli stickning,tv och mycket chocklad. Vi hade ett åskväder igår eftermiddag och kväll som inte var av denna värld. Det skrällde och skakade i hela huset så jag visste till slut inte om det var oväder eller jordb...

      Cricet är stort i det här landet. Men sannerligen är det en sport jag aldrig förstått mig på. I parken i Islamabad stötte jag i alla fall på en mor med tre barn som tränade och de var snälla nog att låta mig försöka. Reglerna har man försö...