Yksi viikon monista kokouksista on päättynyt. Monta iltaa viikossa käytetään kokouksiin, joissa jauhetaan samoja asioita edestakaisin. Eilen minulla oli vielä psykologin kanssa tunnin keskustelu. Päätös oli , että saan jatkaa avohoidossa. Tänään ne kuitenkin melkein tarkisti, että mulla on tosiaan kaikki vesikauhu rokotukset otettuna. Minua on nimittäin pitkään vaivannut henkilökunnan hiukan kyseenalainen työmoraali ajoittain. Eilen iltapäivällä sitten pienen yhteenoton jälkeen tilanne tulehtui riidaksi. Minä inhoan noita tilanteita ja siksi en ole koskaan halunnut pomon roolia. No eilinen vielä kuitenkin menetteli, mutta tänään...,multa katkesi pinna totaalisesti. Psykologeilla oli minun ryhmän kanssa sovittu kahden tunnin sessio 8-10 aamulla. OK, minä sanoin, että jaan potilaskortit ja otan kaikilta 90 lapselta lämmön, mutta sitten täytyy puolet porukasta tulla ja aloittaa työt. Siis suomalaisittain klo 9.00 Kello tuli 10.25, nigerialainen oastonhoitaja ei vastaa puhelimeen , joten soitin yhdelle ryhmän tytöistä. Sanoin, että äidit ovat nyt lastensa kanssa odottaneet kohta kolme tuntia ja ,että nyt jonkun pitää tulla tänne. En edes osannut selittää äideille tilannetta, kun en osaa hausaa, kuin muutaman sanan. Ketään ei kuulunut, ja silloin minulta katkesi pinna ja suomalaisella sisulla painelin kesken session ja sanoin,että nyt ,saat..a jokaikinen työntekijä telttaan ja heti. Psykologi säikähti ja minun porukka meni töihin semmoisella vauhdilla, ette ole ikinä nähnyt niitten liikkuvan ,niin sutjakkaasti. Sen jälkeen ei pähkinätahnaa oltu tuotu meille varastosta jolloin pinna meni seuraavan kerran. Kännykkä käteen ja johan on p..kele jos ei se tahna ilmesty tänne, niin kuin olis jo. Siinä vaiheessa ajattelin, että kohta ne pistää minut pakkopaitaan ja hoitoon, mutta toistaiseksi saan vielä yrittää vapaalla jalalla integroitua afrikkalaiseen kultuuriin ja tapoihin.Ja nyt tietokone ei suostu lataamaan kuvaa tähän tekstiin joten liitän sen myöhemmin, ennekuin verenpaine taas nousee.

  Viikon viimeinen kokous

  Veckans sista möte

Ja har just varit på ett av de oändliga möten vi har på kvällarna. Samma saker diskuteras om och om i flere omgånger. Igår hade jag dessutom en timme ensam med en psykolog från Amsterdam. Resultatet blev att jag fortfarande får vara i öppen vård. Fast idag blev situationen lite annan. Helst skulle hon säkert velat kolla om jag verkligen fått alla rabies vaccinationer. Jag har aldrig velat vara chef för jag avskyr konflikter och har svårt att hantera dem. Igår blev det en het debatt i personalen om arbetsfördelning och arbetsmoral. Då var det ju bra förstås med psykolog genast efter. Idag hade hon då gruppmöte med min grupp mellan 8 och 10. Jag hade sagt att jag kan börja med att ge ut patientkorten till mammorna och ta tempen på alla 90 barn. Klockan 9.00 ville jag dock att en del av gruppen skulle komma så mammorna inte behöver sitta så väldigt länge i hettan. Dessutom kan jag inte så mycket hausa att jag skulle kunna förklara för dem situationen. Klockan 10.25 hade ingen ännu kommit. Nigerianska avdelningskötaren svarar inte i telefonen, så jag  ringer en av flickorna och ber en del av dem att komma och börja med arbetet. Ingenting händer.,och då Jä...ar stegade jag iväg till möteslokalen och stormade in rasande, NU BÖRJAR ALLA ARBETA OMGÅENDE, DET HÄR ÄR INTE ACCEPTABELT OSV... Psylologen vågade knappt träffa mig vid matbordet några timmar senare. Så till sist kommer arbetet igång och då finns det naturligtvis ingen nötkräm att ge till barnen, för Hel..te. jag var nära på att få  en stroke. Då hade jag ringt i tre timmars tid om en ordination jag redan hade lagt in för flere dagar sedan. Jag höll på att bli tokig. Jag är dock ute i det fria och får försöka att integrera mig vidare till rådande omständigheter. Datorn vägrar ladda bilden som tillhör den här texten, så jag sitter och gnisslas tänder igen. Ni får bilden senare.

 

Minno

18 mars 2011 19:20

Stackars dig. Hoppas du inte får en stroke, take it easy. Kramar

Isabella Baarman

18 mars 2011 20:30

Skall försöka att nte

 

Ulrica Jacobsson

19 mars 2011 09:47

Du får inte få stroke Bella!!! Tålamod är en dygd, tåååååålamod.

Isabella Baarman

19 mars 2011 12:48

Jag har kommit underfund med att det är bäst jag integrerar mig till lokala förhållanden än sliter slut på mina nerver. Det tycks inte bekomma de andra i min grupp att folk kommer på måndag mornarna mellan 8-10 eller lägger sig i bilar eller under träd och sova när de blir trötta.Det är bara jag som blir sressad av det här. Här finns ju förstås ingen burn out annat än bland oss ex patrioter,soliga häls, Bella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg  en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa ...

                  Magen fungerar inte riktigt ok, den gör det liksom lite för bra och det ända jag kan tänka mig att är orsaken till detta är vinet. Jag tänker nu avsluta bloggen för den här gången. Jag hade ett mycket bra uppdrag i ett v...

  Tämä se onkin veikeä kurssi. Työkaverilta sain lainaksi tietokoneen,mutta se on  saksaksi ja opettaja puhua urdua. Tosi hyvä kurssi tämä iltakurssi on,vaikka neljä arki-ilta viikossa onkin aika rankkaa. Olisin vain tarvinnut tämän kurssin pari v...

  Ikväll är jag så trött så det får bli stickning,tv och mycket chocklad. Vi hade ett åskväder igår eftermiddag och kväll som inte var av denna värld. Det skrällde och skakade i hela huset så jag visste till slut inte om det var oväder eller jordb...

      Cricet är stort i det här landet. Men sannerligen är det en sport jag aldrig förstått mig på. I parken i Islamabad stötte jag i alla fall på en mor med tre barn som tränade och de var snälla nog att låta mig försöka. Reglerna har man försö...