Direktlänk till inlägg 9 april 2011
Vi får vä försöka på nytt, fiskarna och jag. Om det den här gången blir kvar mera än rubriken. En kille i min grupp kom en torsdag men en present till mig. Nyfiket kikade jag in i plastpåsen och såg till min häpnad och förtjusning en grillad fisk. Talapia, påminner till utseende om en abborre och efter att jag tvättat händerna och börjat äta fisken, smakade den också som abborre. Vilken lycka. Jag var hungrig och ville släva i mig fisken fort men den var så het så fingertopparna inte klarade av att äta så snabbt. Nu köper jag fisk i det här lilla gatuståndet alla torsdagar. Jag hade tänkt att Zubairu skulle köpa den åt mig när han går in till byn för lunch, men det blev inte så. Han kom tillbaka efter första försöket och sade att de i byn vill se en matulja (vit man) som äter deras fisk. Så numera knallar jag iväg med honom för att handla fisken. Han får dock göra upp priset och jag har sagt att jag inte betalar ett fullt matulja pris. Det måste vara ett pris nånstans mellan deras eget och en vit mans pris. Tack och lov får vi maskmedicin från firman för jag kan tänka mig att inälvorna mina börjar vara fulla av allehanda larver och maskar. Jag försöker låta bli att tänka på det grumliga å vattnet eller damm vattnet de är fiskade i. Men jag är så innerligt trött på sega gamla hönor och get kött styckat med ben och läderhud, bra att inte pälsen? är kvar vid middagsbordet. Börjar föredra allehanda maskar istället.
Gubbarna tyckte det var roligt att höra att min farfar varit fiskhandlare
Ukkojen mielestä oli hauskaa, että minun isoisä oli aikoinaan ollut kiertävä kalakauppias
Uusi yritys saada teille aihetta kaloista, muutakin, kuin vain otsikko. Eräänä torstaina yksi työntekijöistäni toi minulle lahjan. Uteliiana avasin muovipussin ja hämmästyksekseni ja ilokseni huomasin , että siellä oli grillattu kala. Se tuoksui fantastiselle. Oli pienen ahvenen näköinen ja , kun olin ollut käsipesulla, selvisi, että se myös maistui ahvenelle. Sormenpäät arkana söin kalan vauhdilla, se oli nimittäin erittäin kuuma ja vasta otettu tulelta. Seuraavana torstaina pyysin Zubairua ostamaan minulle kaloja illalliseksi, kun hän menee kylään lounastauolle. Hän palasi sieltä tyhjin käsin ja sanoi, että kyläläiset haluavat nähdä tämän ihmeellisen matuljan, jolle kelpaa heidän vaatimaton ruokansa. Sanoin, että tulen mielelläni mukaan, mutta hän saa neuvotella hinnan koska minä en suostu maksamaan täyttä matulja ( valkoisen miehen) hintaa. Onneksi talo tarjoaa matolääkkeet, koska saatan kuvitella, että sisäkalut kasvaa kaikennäköistä ja kokoista matoa ja loista tässä vaiheessa. Olen kuitenkin ,niin kyllästynyt sitkeään,kuivaan kananlihaan ja luineen ja nahkoineen paloiteltuun vuohenlihaan, että syön jo vaikka matoja sellaisenaan. Joki ja tekojärvi josta kalat on kalastettu on sen verran liejuinen, että yritän olla ajattelematta mitä näissä kaloissa on. Aika näyttää ja elämä pysyy silleen mielenkiintoisena.
vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 | 30 |
||||
|