Barnet i mammans famn är gult. Jag kollar insidan av ögonlocket. Som jag misstänkte, vitt, inte en tillstymmelse till rodnad. Ok, anemi på grund av malaria. Ungen , jag vet inte ens om det är en flicka eller en pojke, gruntar har näsvingespel och jag förstår att det är brottom. Hemoglobin 3.6, malaria test +, är mamma redo att komma med mig till sjukhuset nu genast? Nej , nej förstås inte. Hon måste åka hem och informera mannen i hushållet. Barnets far är nånstans längre bort i landet och jobbar. Ok, mamma haffar en motorcycklist, kommer överens om priset till den by hon bor i och så åker de iväg, barnet fastlindat på mammans rygg och fortfarande gruntande förstås. Vi har hunnit informera mamman om att vi behöver en manlig släkting för blod. Kvinnorna är det onödigt att be om detta, för de har alla anemi på grund av ideliga gravidteter eller konstant ammamnde. Jag misstänker att jag inte kommer att se detta barn mera. Vi vill inte informera dem att vi har blod till nödfall för då får vi ingen och donera blod till oss. Det går tre timmar och jag får ett ännu svårare malaria fall buret fram till mig. Nu hjälper inget, barnet måste till sjukhuset, den andra mamman med sitt barn får bli efter. Tur i oturen så kommer en pappa bärande på ett två veckor gammalt barn med infektion och medan vi lastar in det här gänget i bilen, ger kortison och malaria sprutor åt den sjuka killen hinner också morgonens sjuka lilla krake på plats. Till och med, tillsammamns med en manlig släkting som Gambo informerar om blod donation. Allt väl, bilen rullar iväg och jag meddelar vår bas att jag behöver två intensivårds platser inom 40 min. Till nöds måste vi ännu inhalera den lilla killen och se om det skulle hjälpa honom med andningen något. Väl fram

på barnavdelningen får mannen jag har med mig nånslags fnatt och vill inte heller donera blod, meddelar avdelningens sköterska mig. Jag tittar frågande på henne och hon förklarar att de har samma problem med en annan man för tillfället. Han hotar med att ta hem sitt barn. Jag bara stirrar på henne dumt. Hon säger att om jag inte får männen att förstå att barnen behöver blod, så behöver jag inte alls komma in med dessa barn. Jag tittar helt kallt på henne, och förklarar att om deras bemötande av föräldrar är så dåligt att de inte förstår vikten i att ge blod, ja då får hon säga till mamman att vi tänker låta hennes barn dö, jag gör det inte. Jag är upprörd över att attityden är så tvär. Visst jag vet att vi har ont om blod, men hon kräver att mamman skall på nytt sätta sig över 80 km för att hitta nån annan släkting som är villig att ge blod. Ja herregud, jag bara lämnar allt och så får de göra va fasiken de vill. Själv skall jag i morgon till huvudstaden, ligga vid poolen och dricka paraplydrinkar i fyra dagar.

Lapsi joka on äidin sylissä on vaalean keltainen. Alaluomi on kuten arvelinkin aivan veretön.  Nenäsiipihegitys ja narisee. Hitsi, nyt on kiire. taas yksi näitä malaria tapauksia jotka on kuolemassa käsiin. Aivan oikein , hemoglobiini 3.6 malaria +. Ok, onko äiti valmis tulemaan minun kanssa sairaallaan ,nyt heti. Ei tietenkään, kotiin pitää ensin mennä ilmoittamaan ja samaan lupa miespuoliselta sukulaiselta, kun lapsen isä on jossain muualla päin Nigeriaa töissä. Siis äiti, metsästämään mootoripyöräiljää joka suostuu viemään hänet kohtuu hintaan kotikylään ja sitten vaan matkaan. Lapsi sidotaan narisevana hapenpuutteessa äitinsä selkään ja , niin he lähtevät. Jään miettimään, näinköhän näen tuota lasta enää. Olen kuitenkin pyytänyt äitiä tulemaan takaisin vaikka ilman verenluovuttajaa jos vaan yleensä saa luvan tulla sairaalaan. Onneksi heiltä menee kolme tuntia tähän koko hommaan koska , kun he saapuvat paikalle ja Gambo selittää miespuoliselle(naisia ei voi ottaa, kun heillä on kailkilla anemia, jatkuvasta raskaana olemisesta tai imettämisestä) sukulaiselle verenluovutusta, minä saan uuden vielä huonomman pojan hoteisiini. Sillävälin, kun minä piikitän kortisonia ja atrhemetheriä tähän huonossa hapessa olevaan poikaan,ilmaantuu selkäni taakse isä pienen vauvan kanssa. Tämä kaksi viikkoinen on sitten vaan kaikkinensa tulehtunut. Kolleegat yrittävät hätäpäisään ottaa tästäkin malaria testiä, mutta ei sen ikäiset mitään malariaa sairasta. Napa sen sijaan on kirkuvan punainen ja lapsi onneton. Ei, kun koko jengi autoon ja menoksi. Kun saavun sairaalaan on kuitenkin, onneksi minun radioviesti mennyt perille, että tarvitsen välittömästi kaksi tehopaikka, kun olen perillä noin 40 min. kuluttua. Juuri , kun olen lähdössä autolla takaisin, minut huudetaan lastenosastolle uusiksi. Hoitaja on kiukkuinen koska en ole kuulemma informoinut miestä tarpeeksi hyvin, ja nyt hän ei suostukaan antamaan verta. Heillä on tuossa vieressä samanlainen ukko joka ei myöskään suostu luovuttajaksi, vaan uhkaa viedä lapensa kotiin. Minä en ymmärrä mikä miehen pään käänsi, mutta en voi nyt asialle enää mitään. Siiheni tämä hoitaja vastaa, että äidin pitää ottaa lapsi ja lähteä hakemaan joku muu sukulainen luovuttajaksi. Herran tähden, 80km moottoripyörällä, kuolemankielissä olevan lapsen kanssa. Minähän en tähän suostunut alkuunkaan  Hän tokaisi siihen, että jos minä en löydä luovuttajia, niin minun pitää jättää lapset sinne kyliin, eikä ollenkaan tuoda niitä sairaalaan. Minäkin tiedän, että luovuttajista on pula ja verestä on pula, mutta tiedän myös ,että sitä on tällaisia tapauksia varten. Ilmoitan kylmästi, että jos lapsen annetaan kuolla ,hän saa kunnian kertoa se äidille minä en sitä meinaa tehdä ja jos heillä vastaanotto on ,niin huonoa, että he eivät osaa puhua asiallisesti vanhempien kanssa, tehköön aisalle jotain. Marssin autolle ja huomenna lennän pääkaupunkiin makaamaan uima-altaan reunalle kylmän oluen kaveriksi ja yritän unohtaa moisen kohtelun.

 

Mamma Muu

28 november 2011 21:53

Ja jösses Bella, du jobbar verkligen i motvind. Själv såg jag igår ett program där folk på fullt allvar spenderade mängder med tid och pengar på att rädda skadade vilda djur som t ex... ekorre. Jo. På allvar. Perspektiv. Igen. Tack.

http://loke.bloggagratis.se

Isabella Baarman

29 november 2011 16:47

det är ju inte många av skötaren här som skulle klara två fulla arbetsdagar hemma. Nu är väl barn inte så högt värderade här, men där vill jag inte ens försöka integrera mig i.

 

tuula

29 november 2011 13:31

Joskus tekis mieli lähettää lentokoneellinen länsimaisia (=paikallisia) katsomaan oikeaa elämää sinne. Täällä kun keksitytään oikein urakalla hoitamaan "aliläpöisyys versus kuume" asiaa. Hyvässäkunnossa nuo "hypotermiset" näkyy olevan. Reaaliteettiterapia vois olla paikoillaan aika monelle...
Mut ompa kiva kuulla että ongelmia riittää auringon alla kun meillä täällä on 15 cm lunta ja saman verran pakkasta.

Isabella Baarman

29 november 2011 16:29

On näköjään sitten jossain vaiheessa sielläkin ilma viilentynyt. täällä ei enää klo 10;00 aamulla ole kuin 27 astetta(siis plussaa)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg  en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa ...

                  Magen fungerar inte riktigt ok, den gör det liksom lite för bra och det ända jag kan tänka mig att är orsaken till detta är vinet. Jag tänker nu avsluta bloggen för den här gången. Jag hade ett mycket bra uppdrag i ett v...

  Tämä se onkin veikeä kurssi. Työkaverilta sain lainaksi tietokoneen,mutta se on  saksaksi ja opettaja puhua urdua. Tosi hyvä kurssi tämä iltakurssi on,vaikka neljä arki-ilta viikossa onkin aika rankkaa. Olisin vain tarvinnut tämän kurssin pari v...

  Ikväll är jag så trött så det får bli stickning,tv och mycket chocklad. Vi hade ett åskväder igår eftermiddag och kväll som inte var av denna värld. Det skrällde och skakade i hela huset så jag visste till slut inte om det var oväder eller jordb...

      Cricet är stort i det här landet. Men sannerligen är det en sport jag aldrig förstått mig på. I parken i Islamabad stötte jag i alla fall på en mor med tre barn som tränade och de var snälla nog att låta mig försöka. Reglerna har man försö...