Alla inlägg den 4 februari 2011

Av Isabella Baarman - 4 februari 2011 21:16

Perjantaisin meillä on vastaanotto täällä kaupungissa,sairaalan alueella. Aamukokouksen jälkeen päätin lähteä katsoman lastenosastolle onko minun pikkuiset vielä elossa. Ensimmäiseksi, kun tulen sisälle, yksi äideistä toivottaa hyvää huomenta, ina kwana. se on tiistaisen pikkuisen tytön äiti. Lapsi nukkuu äidin sylissä ja äiti syöttää häntä nenämahaletkulla. En tiedä,mitä hän yrittää minulle kertoa,mutta kamalasti hän kuitenkin juttelee.  Menen hänen luotaan teho-oaston puolelle tiirailemaan onko eilinen pikkupoika vielä elossa. Siellähän hän killittä, ei ehkä vilkkailla silmillä, mutta silmillä jotkaa liikkuu ja joissa on jonkin asteinen katse. Lähestyn tätä luurangon laihaa lasta ja silitän isoa ajeltua päätä. Lapsi katselee minua ihmeissään ja pyörittää pissakatetria pienessä kuivassa kädessään. En tiedä onko se otettu pois ja jätetty siihen sängynreunalle vai onko nuorimies ollut sen verran omatoiminen, että on itse ottanut sen pois. Lääkäri tulee juttelemaan ja kertomaan lapsesta. Selittää, että hänellä on edellen kova nestehukka, mutta he ei uskalla antaa kovin paljoa nesteitä vielä. onnellisena lähden päivän töihin ja viikonlopun viettoon.  


Det är fredag morgon och det betyder att vi jobbar på kliniken på sjukhus området. Jag bestämmer mig att genast efter morgonmötet gå till barnavdelningen för att se hur det är med de små jag fraktade in under veckan. Första mamman jag stöter på är den från tisdagen. Flickan med mässling. Hon sover i mammas famn och mamma håller på att sondmata henne. Mamman pratar och berättar en hel del åt mig från vilket jag förstår endast ina kwana som betyder god morgon. Jag fortsätter sedan till den lilla intensiv avdelningen för att titta till  gossen från igår. Hittar den uttorkade liila kraken med syrgas på grimma, dropp och en urinkateter mellan dom små fingrarna. Om den var borttagen eller om herrn hade varit så företagsam så han själv hade tagit bort den , vet jag ej. Läkaren komm till mig och berättade att pojken fortfarande är extremt uttorkad men de vågar inte ge mera vätska en de han får för tillfället. Pojken tittar i alla fall med seende ögon och det verkar som han skulle kunna klara sig. Glad går jag sedan över gårdsplanen till jobbet.  

Presentation

Hej!
Jag är en medelålders kvinna som antagligen lider av en odiagnostiserad ADHD för jag vill min ålder till trots inte riktigt komma till ro utan måste göra livet svårt och jobbigt för mig.

Olen keski ikäinen nainen jolla tuntuu olevan joku kirjain

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards