På morgonen när man far till jobbet vet man inte riktigt vilken roll man har. Radiotelefonerna tynger på höften så man ser ut som man skulle jobba för nåt vaktbolag. Bilarna har antenner grova och långa som flaggstänger. Som pricken på i:et har man sedan stetoskopet kring nacken. Idag har det varit helgdag ,men vi fick veta detta först i går. Så mina små klienter ute i byarna hade inte högenergi mat till den här kommamnde veckan. Därför var jag mycket glad över att min personal ville ha helgtilläg istället för ledigt. Förutom båda sjukskötaren förstås. Jag var alltså tvungen att ta konsultationer med hjälp av ena av chaufförerna som tolk. Det är tack och lov ganska få sjukdomar att kunna och ännu färre mediciner. Malaria,lunginflamation,diarrer,hudproblem i samband med svält osv. Dessutom är mammorna inte och ifrågasätter allt likita (läkaren) ordinerar. Jag har försökt förklara att jag inte är likita men det får lika mycket förståelse som att jag är ogift och barnlös.

Problem blir det sedan när man borde kunna lite flere specialiteter, som när de komm körande med en gravid kvinna i smärtor liggandes på nerfällda säten i en liten Nissan. Jag frågade alla följäslagare hur länge hon hade haft dessa smärtor och skulle just ropa att nån hämtar sterila handskar till mig, när svaret lyder, fyra dagar. OK det är alltså inte en normal förlossning. När jag frågar om mamman kan känna barnet röra sig är svaret, ja. Jag ber dem ta henne till vårat sjukhus, men förbereder dem för att det är möjligt att hon skall till en större stad där de kan operera henne. Storyn slutade med, hörde jag senare på eftermiddagen, att hon nog var gravid men i 24 veckan och nu kommer jag inte ihåg vad det var som orskade smärtorna. Nästa gång man ropar på mig, är det en kille i 10 års ålder. Inte alltså nåt som vi sköter. Fula bölder på benet som måste få antibiotika men lokala skötaren går förbi och säger att det är osteomyelit.Vi har inte möjlighet att ta honom på grund av åldern till vårt projekt så de får också åka in till staden. Dessutom har vi inte adekvat antibiotika med oss. När arbetsdagen är så långt att vi skall lägga våra grejer i bilen får vi med oss en gravid kvinna med värkar plus ett barn som skall till nutritionsavdelningen, hon är för sjuk för att vi skall våga lämna henne med hemsjukvård. Gravida kivnnan kan knappt gå när jag tar henne till förlossningen så nu har min barnmorskekollega lovat att jag skall få vara med på några förlossningar. Med den farten som vi informerat  kvinnornaatt de helst skall komma och föda på sjukhuset, kommer det inte att dröja länge innan jag står där med mina lurviga ben i spenaten. Dagens gladis,mässlingsflickan har klarat sig och var nu första gången på vår lilla mottagning. (sammanlagt 220 barn idag) med barnmottagningen med räknat. Deras översköterska plus mera en hälften av personalen hade tagit ledigt, därför fick jag ta ansvaret för båda klinikerna. Antenatalen vägrade jag befatta mig med, de gravida fick bara pallra sig hem och komma tillbaka nästa vecka.

Aamulla, kun menee töihin ei oikein tiedä onko sitä teollisuusvartija vai lääkäri. Radiopuhelimet roikkuu vyöllä, piiska-autolla ollaan liikenteessä ja ,kuin pisteenä i:n päällä roikkuu stetarit kaulalla. Jouduin tänään ensimmäistä kertaa tarkastamaan lapset, koska täällä oli pyhäpäivä ja minun ja kolleegan sairaanhoitajat ,päättivät pitää vapaata, eikä tehdä ylitöitä. Eli meitä oli kolme katsomassa 220 lasta, ja siihen vielä muutama pikkuongelma. Lastenvastaanoton ja äitiyspuolen ylihoitaja oli myös päättänyt ottaa vapaata, joten EI synnyttäneet lähetin kylmästi kotiin. Mitä minä niille osaisin tai olisin ehtinyt tehdä. Kello on kymmenen ,kun pihanan kaartaa pinei Nissan. Minua huudetaan apuun, kun siellä on kuulemma raskaana oleva nainen kivuissa. Yes, ehdin vain miettiä ettei tässä auta, kun steriilit hanskat käteen ja töihin. Alaslasketuilla penkeillä makaa, kuin makaakin nainen kivuissa. Kun kysyn mukana olijoilta, kuinka kaun hän on tuntenut kipua saan vastaukseksi, neljä päivää. Juu, siis ei normaali synnytys, ei kun sairaalaan. En tiedä miten heidän sitten kävi, ennenkuin palaan kotiin ja kuulen, että emäntä oli tosi kipeä, mutta vasta viikolla 24 raskaana. Jäi kuitenkin osastolle, enkä nyt jaksa muistaa mikä hänellä loppujenlopuksi oli. Seuraavan kerran , kun pyydettiin apuun oli kyseessä noin 10-vuotias poika jolla ilmeisesti oli osteomyeliitti, mitä oli sitten kyläläisten kanssa yritetty hoitaa ulkoisesti jäädytysnesteellä, vähemmän onnistuneesti. Heille suosittelin kanssa kontaktia ihan oikean likitan (lääkärin) kanssa. Minä kuulemma olin kyllä tarpeeksi lääkäriä heille, mutta onneksi meillä ei edes ollut mukana oikenamerkkisiä antibiootteja tällaiseen. Etten minä olisi lääkäri on heille yhtä käsitämätön juttu, kuin että olen lapseton vanhapiika. Päivän aurinkoinen juttu, pikkuinen tuhkarokko tyttö parin viikon takaa oli hengissä ja tänään meidän kirjoissa. Kotiin lähdettiin sitten, kera yhden nälkiintynen lapsen ja yhden synnyttävän emännän kanssa. Hän tuskin pystyi kävelemään, kuin vein hänet saliin. Nyt on suomalaiskätilö sanonut, että olis ehkä ihan hyvä, jos tulisin hänen avukseen muutamaan synnytykseen, etten sitten seiso steriilit tumput ihan suorana ja huulet pyöreänä erämaassa, jos jotain jännää joskus sattuu kesken matkanteon tapahtumaan.