Jag sitter och slöstirrar framför mig. Klockan i bilen börjar närma sig fem och en lång het arbetsdag går mot sitt slut. Tredje litern vatten på gång. Nu har vi närmare 50 grader varmt och det börjar ta på krafterna. Det har natten till idag varit inbrott i en av mina kliniker och därför är jag ute på landet fast det egentligen är en stadsdag idag. Skadorna på dörren och låset är dock större en själva stölden (10 påsar nötkräm), men vi har även sprutor, nålar och mediciner där. Nu var det väl småpojkar som varit i farten men stöld är stöld. Låsen måste bytas och jag måste skriva full rapport till Amsterdam om händelsen. De bysbor som tittade nyfiket på bad jag informera i byn, att det kommer en stor , ful , vit kvinna på onsdagen och tar ungarna i örat om sådant här händer igen. Alltså sitter jag och funderar på detta när det kommer krypande en svart liten naken sak som tänker korssa vägen framför bilen. Vi är så vana vid åsnor, getter och kameler att de tar en bråkdels av sekund innan jag och chauffören reagerar. Det är faktiskt ett litet barn som skall ta sig över vägen. Bilen har knappt stannat när jag och snickaren hoppar ur och skall springa och ta ungen bort från denna livsfara. Efter oss har det stannat en röd bil några meter från barnet och föraren har redan fått tag i barnet som nu skriker ut sin besvikelse över att rymmen blivit upptäckt och avbruten. Lättade av att det inte blev pannkaka av barnet fortsätter vi vår stekheta hemfärd.

Istun ja tujotan tylsänä eteeni. Kojelaudan kello näyttää liki viittä. Kolmas litra vettä menossa. Ulkona on nyt melkein 50 astetta varjossa ja päivät rupeavat ottamaan voimille. Jouduin hätäisesti lähtemään yhdelle maaseutu klinikoista koska sain tiedon , että sinne oli murtauduttu viime yönä. Tuhot lukolle ja ovenkarmeille tosin olivat sitten suuremmat,kuin itse varkauden aiheuttamat tuhot (kymmenen pussia pähkinätahnaa). Ilmeisesti kylän pikkupojat ovat olleet asialla, mutta murto on murto. Lukot piti vaihtaa ja minun täytyy kirjoitta täysi selvitys Amsterdamiin tapahtuneesta. Ne uteliaat kyläläiset jotka seisoivat ja katselivat meidän touhuja, patistin levittämään huhua, että keskiviikkona saapuu, iso, ruma , valkoinen nainen ja otta herroja korvista jos tämä toistuu.Mietiskelen tätä, kun yhtäkkiä tienlaidalla, tietä ylittämässä konttaa pieni musta, alaston otus. Olemme ,niin tottuneita kameleihin, aaseihin ja vuohiin, että meiltä kestää kuskin kanssa hetki tajuta, että se on ihan oikeasti tomera pieni vauva , joka meinaa karata konttaamaalla. Kuski jarruttaa ja minä ja puuseppä olemme autosta ennenkuin se on kunnolla pysähtynyt. Seuraavaksi näemme punaisen auton lapsen vieressä, mutta onneksi siitä hyökkää myös kuski ulos ja nappaa nyt suoraa huutoa huutavan lapsen syliinsä. Tämä pieni karkulainen, kuin ei alkuunkaan ole tyytyväinen tilanteen saamaan käänteeseen. Kai herra sitten löysi tälle lapselle jonkun omistajankin, me kun helpottuneina, siitä, että lapsesta ei tullut palttua jatkoimme matkaa.