Maanantai aamuissa on harvoin hohtoa, mutta nyt on. Tiedän ,että muutaman tunnin kuluttua saan nähdä ihanan mieheni. Herra on lihava, naurava kaveri, joka tuntuu olevan aina hyvällä tuulella.Sillä aikaa ,kun hänen serkkunsa on punnittavana ja katsastettavana, meillä on tunti aikaa toisillemme. Olen ilmoittanut hänelle, että odotan häntä sen 25 vuotta, kunnes hän on naimaikäinen. Olen tosin hiukan vanhempi silloin itsekin (78 vuotta), mutta vanhassa vara parempi.

Måndag morgnarna ter sig ofta trista men inte för mig. Jag vet att om några timmar skall jag igen få möta han med stora H. Han är tjock och gosig och tycks vara mycket förtjust i mig. Så känslorna är för engångs skull ömsesidiga. Medan hans kusin vägs och undersöks får vi en kvalitets timme med varandra. Jag har lovat att jag väntar på honom tills han är giftasvuxen även om det betyder att jag är 78 år då. Äkta känslor varar ju trots en liten ålderskillnad.

   Vi har nästan likadana armband som täcken att vi hör ihop

Melkein samanlaiset rannekorut yhteen kuuluvuuden merkiksi

Jag ligger i sängen och försöker läsa. mår så illa så det är det ända jag förmår mig till. Sneglar på nåt som rör sig i rummet. En stor fet kackerlacka tar sig fram över golvet, över tåsandalerna och under ryggan som står på golvet. Jag som en skottspole ur sängen och försöker få tag i den. naturligtvis försvinner den under skåpet. En stund senare när jag hunnit lägga mig på nytt , ser jag den försvinna längsmed väggen till andra ändan av rummet och ut? Det är inte ofta man ser dem men det är väl för varmt ute även för kackerlaclorna. illamåendet för min del beror på Doxycyclinet jag tar istället för malariatabletterna. jag har inte sovit på sex veckor en ända hel natt och gav nu upp malariatabletterna. Jag hade dock en minnesbild av att jag blir illamående av antibiotikan och det stämde. 10 minuter efter att jag tagit den så börjar det.Skall försöka några dagar till och se om det går över annars är det bara täckande kläder och myggolja om gäller. Vi har även en del av mina kolleger med dropp på sina rum för att de kräks och har diarre. Alla är överens om att det är salladerna med tiden av insjuknandet passar inte. De har blivit sjuka inom några dagar och en del har ätit helt annan mat än de andra. Jag börjar misstänka att vi har en hederlig gammaldags oglamorös vinterkräksjuka. >40 grader varmt men det är ju i alla fall ännu vinter. Dessutom skall jag jaga råttor på tisdagen ute på en av klinikerna. De äter upp nötkrämen som är till för barna. De har föreslagit att jag gillrar fällor där ute. Jag? Herregud, undrar hur det skulle sluta. Om jag mot förmodan skulle fånga en råtta så vem tar loss den från fällan när den legat där i värmen en vecka död och väntat på oss. Inte jag, det kan jag lova. Men det lär finnas nåt gift som gör att råttan krymper och inte blir ett luktande lik. Återkommer med uppgifter om detta när jag har prövat diverse dödsfällor.

Makaan pahoinvoivana sängyllä ja luen kirjaa. Silmäkulmasta näen jonkun liikkuvan huoneessa. Iso, paksu torakka juoksee huoneen halki, varvastossujen päältä , repun alle. Minä vauhdilla perään, mutta tietysti se ennättää kaapin alle piiloon. Kun olen uudestaan sängyssä, näen sen juoksevan seinustaa pitkin, toivottavasti ulos. Epäilen tosin, että täällä on, niin kuuma, ettei torakatkaan viihdy ulkona. syy minun pahoinvointiin on Doxycyclin. En pysty malaria lääkkeiltä nukkumaan, joten aloitin antibiootit ehkäisynä eilen, mutta tänään tuli pahoinvointi, jonka muistan ,että mulla oli myös 80-luvun puolivälissä, kun olin doxy kuurilla.Kohta ei ole muuta neuvoa, kuin jatkaa peittävien vaatteiden käyttöä ja hyttysöljyä parfyymina.Sen lisäksi meillä makaa osa henkilökunnasta huoneissaan tipoilla, kun ne vaan ripuloi ja oksentaa. Kaikki puhuu keittiöhenkilökunnan huolimattomuudesta ja, että tämä on ruokamyrkytys, mutta minä en saa ajankohtia täsmäämään. Osa ei voi sairastua kahta päivää myöhemmin, kuin ensimmäiset, eikä meistä kaikki ole sairaina,ja sairaista kaikki ei ole syöneet samaa ruokaa. Epäilen vahvasti kunnon vanhaa epäromanttista vatsatauti aaltoa. Tiistain minun työkseni on jätetty yhden klinikan rotattomaksi saaminen, ne kun syö meidän lasten pähkinä tahnat. Ohjeeksi sain virttä niile loukut, ihan kuin hiirille , mutta neljä kertaa suuremmat. Varmasti! Jos vielä onnistuisin samaan kyseisellä tavalla rotan tapettua, kuka sen viikon vanhan, lämmössä paisuneen eläimen sieltä poistaisi. En minä ainakaan. On kuulemma olemassa joku myrkky, joka kutistaa rotan, niin ettei se jää haisemaan ja mädäntymään. Anns kattoo, jatkan tätä tarinaa, kun tiedän miten se päättyy.

Se joka kuvitteli, että me ollaan joku takapajula on väärässä. Meillä ei ehkä ole maailmankuulujen ketjujen kuntosaleja, mutta meillä on ihan oma kotipiha millä pistää zumbaksi. Zumba on aerobic tanssi latinorytmein. Meidän hollantilainen kolleega oli saanut zumba dvd:n läksiäis lahjaa sisariltaan ja nyt me ollaan päätetty, että täällä zumbailaan kerran viikossa. Yleisöä ei saa olla, vaan jokaisen pitää osallistua tai poistua paikalta. Hikistä se oli jo helteen takia, mutta hauskaa liikuntaa.

Miten se nyt menee??

Hur gör man??   Onks se näin?

  Är det så här?

  Joo, tää on kivaa!

  Haa, det här är roligt!

  Den som tror att vi inte vet vad som är mode i stora världen ,tror fel. Vi kanske inte har några flotta gym med dyra årskort, men vi har en varm och torr gårdsplan att dansa zumba på. Zumba är aerobicdans till latino rytmer. Det fick inte förekomma nån publik, utan alla måste delta, eller så fick man gå och sura för sig själv. Svettigt var det men roligt.

Hoppar ut från bilen mitt i en hög av snattrande kvinnor. Orsaken till allt tjatter är en krampande liten kille. Fram med akutväskan och tack och lov hadejag med mig en sjukskötare som hade sin första arbetsdag idag. Han har jobbat länge inom barnsjukvård så han kunde utantill både spädning och  mg/kg kroppsvikt av kramplösande medicin. Jag visste på ett ungefär vad min akutväska innehåller och var.(Den innehåller nämligen ett helt sjukhus). In med gossen i bilen och mamma med. Allt var friad och fröjd efter ett tag och vi kunde börja vår, en och en halvtimme långa färd tillbaka till staden . Puh! Vi skannade först läget ifall nåt annat barn behövde sjukhusvård. Två andra skulle med och just som vi skulle åka , ropar min colombianske kollega att hon har en liten med lunginflamation som hon ville skulle följa med oss. Ok, alltså fyra mammor och fyra barn. Turligt nog, passerar vi byn där den krampande pojkens hem är och mamman kan berätta för mannen sin vart hon är på väg och med vem. När vi sedan skall fortsätta får vi ett radiosamtal från en av våra bilar att vi skall vänta på dem, för de har ett barn i kritiskt skick som de vill att jag skall ta med. Sant nog. Det är en liten flicka på ca tre år,om jag utgår från tand status ochflickans längd. Orolig, gaspar efter luft?, vatten? mycket utmärglad liten krake.Jag har fortfarande sprutan med lugnande medel i handen men vågar inte ge det till henne fast jag ser hur olyclig hon är. Inte för att jag tror att hon kommer att överleva, men ändå. De här undernärda barnens alla kroppsfunktioner är upp åt skogen så jag vågar inte följa några allmänna riktlinjer.( nu vet jag att det är 60% av barndosen som gäller). Mamman är gravid och på nåt sätt inte så upprörd som man skulle förvänta sig. Hon äter gladeligen på två nötkakor. Vi kommer på nytt på väg bara för att stanna om ca en kilometer igen. Det är en kvinna som påstor att vi bett henne komma till vår klinik för att få transport till sjukhuset. Barnet har nåt fel på ögonen?. In med henne + barn i bilen och nytt försök att komma nån vart. Nu alltså sex kvinnor med varsit barn. Tre kilometer senare kommer nötkakorna upp med dubbelvolym mot vad som gick ner. Stannar bilen och tvättar av mor och barn och får en plastpåse av krampande gossens mamma, för smutsiga kläder och evetuella nya spyor. Ytterligare några kilometer senare sitter en lastbil fast på ett torkat å botten som vi skall ta oss över. Det ser dystert ut. Jag ut och utmana ormar och skorpioner för att undersöka terrängen , hur vi kan komma förbi lastbilen. Bra förare och bra bil, in i buskar och upp för å brant och slutligen brister vi ut i ett kort gapskratt, det hela är för bedrövligt. Slutligen kommer vi till sjukhuset med alla vid liv och mig veterligen är de fortfarande alla vid liv.

Hyppääan autosta keskelle kaakattavaa ämmälaumaa. Syy kaakatukseen selviää nopeasti. Keskella naisjoukkoa on kramppaava pikkupoika. Onneksi meillä oli juuri tänään aloittanut uusi hoitaja jolla oli monen vuoden lasten sairaanhoidon kokemus. Minä kaivoin autosta kenttäsairaalan kokoisen ensiapulaukkuni ja herra tiesi mitä hän tarvitsee ja minä missä tavaroita on. Kersa kera äidin autoon. Daizepamit takapuoleen ja tilanne rauhoittui. Enne sairaalan lähtöä teimme nopean tarkastuksen, olisiko sairaala tarvetta jollain muullakin lapsella. Kaksi muuta löytyi ja juuri, kun olimme menossa, Margaritha,kolombialainen kolleegani huusi,että hänellä on pikkuinen jolla on keuhkokuume ja tarvitsee pikaisesti sairaalahoitoa. Siis matkaan, neljä äitiä ja neljä lasta. Onneksi kramppaavan pojan koti oli matkan varrella joten ätiti pystyi informoimaan miestään , minne oli menossa ja kenen kanssa. Siinä hänta ootellessa, saimme radiopuhelimella viestin meidän toisesta autosta, että heillä oli minulle kriitisessä kunnossa oleva pikkutyttö ja meidän pitäisi odottaa heitä. Totta. lapsi oli hirveässä kunnossa. Itki rauhattomana, kuivettunut, nälkiintynyt raasu. En uskaltanut antaa hänelle diazepamin loppuja vaikka epäilin ettei hän selviäisi sairaalaan saakka. Näillä näin laihoilla lapsilla, kun on koko sisikunta ihan sekaisin.(nyt tiedän, että olisin voinut antaa 60% lastenannoksesta hänelle). Äitinsä oli pitkällä raskaana ja söi hyvällä halulla pähkinleipiä. Matkaan lähdettiin uudestaan ja kohta se loppui taas. Tiellä seisoi äiti lapsensa kanssa ja väitti ,että olimme viime viikolla pyytänyt, että hän nyt tulisi meille ja saisi kyydin sairaalan, kun lapsen silmissä oli jotain vikaa. Emäntä kera lapsen autoon ja laskin uudestaan päät. Kuusi äitiä ja yhtä monta lasta. Kolme kilometriä myöhemmin pähkinäleivät tulivat moninkertaisina ylös. Matka jatkui, kun äiti ja lapsi oli siivottu ja kouristavan lapsen äidiltä oli saatu muovipussi vastasuuden varalle. Ei, kun uusi yritys. Kohta oli joenpohjalla löysässä hiekaassa kuorma-auto vanteita myöten upoksissa. Minä ulos autosta skorpioneja ja käärmeitä uhaten, etsimään meille sopivaa ohituspaikkaa. Hyvä kuski ja hyvä auto, niin jo vain päästiin joen yli. Siinä vaiheessa me tosin kuskin kanssa räjähdimme nauruun. Oli meillä ollut sen verran tapahtumia, että pelotti ajatella loppumatkaa. Kaikki pääsi kuitenkin hengissä vihdoin viimein sairaalaan ja ainakin nyt vielä illalla oli koko pesua elossa.