En liten mörkbrun hand smeker försiktigt min arm.Stora förundrande ögon stirrar på mitt ansikte. Den lilla flickan som smeker mig har just vaknat upp i kolera tältet och tror nog hon hamnat i nån Star Wars film. Människan? som står vid hennes säng och grejar med droppet ser ju inte riktigt verklig ut. Underlig ljusbrun hud, underliga ögon och ännu knasigare hår. Hon tycks ju i alla fall vara snäll. Vi har alltså årets kolera epidemi här och förstås till helgen då all ledig personal är hemma med sina familjer i Sokoto. Vi har ställt upp alla som kunnat och det har löpt bra. Jag  och många med mig hade ju bara sett filmer hur kolera säng ser ut, att patienterna kan dö snabbt om de inte får hjälp i tid och att vi behöver lådor med vätska och näringslösningar. Intressant, vi fick hugga i och försöka komma ihåg vad man lärt sig och ny personal som ringdes in igår fick en snabb orientering. "Där är handskar och där är patienterna, fråga om det är nåt oklart", ingen som kan gå bredvid man får försöka reda sig. Det stämmer också att patienterna har hink att kräkas i och säng med hål under sjärten. Hink under hålet, så det får rinna fritt, ingen stress med att hinna i tid till toaletten. Vilket de ändå inte skulle hinna. Sängar har vi inte tillräckligt så pojkarna jobbar heltid med att snickra nya sängar.

Pieni tummanruskea käsi hivelee varovasti minun käsivartta. Suuret , tummat silmät tapittavat minua totisina. Tästä pikkuisesta ihmisestä tuntuu varmasti siltä, kuin hän olisi herännyt keskelle Star Wars filmiä. Tyttö ei ole eläissään nähnyt tämän väristä oliota, jolla on oudonväriset silmät ja omituinen tukka. Kiltiltä tämä olio kuitenkin vaikuttaa. Meillä on siis vuoden kolera epidemia täällä ja tietysti viikonlopuksi, kun kaikki vapaana oleva henkilökunta on Sokotossa. Yritämme parhaamme mukaan saada kolerateltan toiminta pysymään kasassa. Muistista sai äkkiä kaivella , mitä tiesi kolerasta ja mitä tehdä. On totta ,että jokaisella on ämpäri sängynpäädyssä ja reikä sängyssä, pepun kohdalla. Sitten saa vain vapaasti valutella, ei tarvitse pohtia ehtiikö käymälään vai ei. Sänkyjä meillä ei ole tarpeeksi, joten puusepät tekee uusia, kuin liukuhihnalla. Olin aristellut, että haju olisi kaamea, mutta kaikki on, niin vetistä mikä tulee ulos, ettei hajua olekaan. Tämä vetisyys onkin sitten kuolemaksi, ellemme saa nopeasti nestevajausta korjattua. Siinä me, kuten eilen illalla värvätty uusi henkilökunta saimmekin sitten pistellä parastamme. Perehdytys oli,seuraavalainen, "tuossa on hanskat ja toussa on potilaat, kysy jos on jotain epäselvää". Ei paljoa kulutettu rahaa eikä aikaa perehdyttämiseen.