Jag sitter med Grace och diskuterar vår möjlighet att bli kidnappad och kommer till den slutsatsen att det i så fall sannolikt skulle ske på vägen till Padarawa. Då, säger hon till mig, "mama i tisdags blev två kvinnor kidnappade och åtmistonen den ena fick halsen avskuren när hon var på väg till våra kliniker". Vad säger du?, undrar jag och förstår förståss ingenting. Ja, mama, den här tiden på året är det normalt att kvinnor fösvinner på det här sättet. Säden de odlar är som höga majsfält och det går lätt att göra allt möjligt undanskymt. Det är ju självklart mera våldtäckt än egentlig kidnappning det handlar om. Dessutom är det nu skördetider så stora vassa knivar är i handen på alla killar över 7 år. När jag tar upp det här med killarna i mitt team för diskussion om hur vi skall handskas med det här problemet så upplyser de mig om att den kvinnan som var gravid har noll värde för mannen. Nu förstår jag igen ingenting. Ibland undrar jag om jag är ovanligt trög elller vad det är för fel på min förståelse av saker som sker här i världen. Nu visade det sig vara så, att en gravid kvinna anses förlorad och stöts bort för hon kommer förmodligen i alla falla att dö  vid förlossningen eller senast under barnsängstiden. Efter att hon förlöst och klarat första veckan levande är hon igen välkommen med i gemenskapen. Nu vill jag att min manliga utbildningsansvariga i byarna tar upp det här med männen att den vita kvinnan anser att dessa våldtäkter och dråp inte får betraktas som nåt normalt även om det är kvinnor det gäller. De kommer väl att tycka jag är larvig men jag anser att detta beteende oacceptabelt.

Istun Gracen kanssa juttelemassa meidän mahdollisesta vaarasta tulla kidnapatuksi. Tulemme siihen lopputulokseen, että riski on kyllä suurin matkalla Padarawaan. Siihen Grace tokaisee, "mama, viime tiistaina kaksi naista kidnappattiin siellä ja ainakin toiselta viillettiin kurkku auki, heidän ollessa matkalla meidän klinikoille". Katson Gracea hölmönä,mitä sinä sanot? Niin,mama, se on ihan normaalia täällä tähän aikaan vuodesta. Vilja, jota he viljelee kasvaa maissinkorkuiseksi ja sen suojassa on hyvä tehdä ihan mitä vaan. Sitäpaitsi kaikilla yli 7 vuotialla miehillä on suuret terävät veitset mukanaan, koska nyt on sadonkorjuun aika. Kun kerron tämän ryhmäni pojille, jotta voisimme suunnitella miten puuttua tähän ongelmaan, he sanovat, että tässä on enemmänkin kyse raiskauksista, kuin kidnappauksista. Tämä on heidänkin sanojensa mukaan normaalia tähän aikaan vuodesta ja esim. naisella joka oli raskaana ei ole aviomiehelle mitään arvoa. Nyt olen ihan pihalla, kuin lumiukko, en ymmärrä ollenkaan. Joskus tuntuu, että olen luvattoman hidas tajuamaan tai sitten asiat ovat vaan liikaa minun järjelle. Miten, niin, ihmettelen. No, kun hänen lasketaan kuitenkin kuolevan joko synnytykseen tai lapsivuoteeseen , joten vasta viikko synnytyksen jälkeen hän on taas jonkun arvoinen. Nyt haluan Hassanin tulevan minun mukanani kylille ja turuille puhumaan miehille, että tämä normaali ilmiö on valkoisen naisen mielestä täysin tuomittavaa vaikkakin on kyseessä naisiin kohdistuvia tekoja. Kai ne pitävät minua heikkohermoisena naisena, mutta saavat tykätä ihan mitä haluavat, en aio antaa sen käntää päätäni tulkitsemaan tätä normaaliksi..

Ei meillä ole edes rantavaatteita mukana, vastasivat ystävät, kun rupesin kyselemään, milloin me sinne rannalle menemme.   Olimme siis rivieralla, mutta ei aikomustakaan ottaa esiin rantareleitä. Kun he olivat puhuneet lepolomasta ilman suuria suunnitelmia, minä kuvittelin, että se tarkoittaa aurinotuolilla lojumista ja , että sieltä noustaan vain viinille ja ruualle. Ah, kuinka sitä voikin erehtyä. Aamukahdeksalta noustiin ja sitten liikenteeseen ja menoa ilta yhdeksään. Onneksi olin ehtinyt kerätä voimia viikon ystävien luona Saksassa, teeä jaksoin viikon Italiassa. Nyt olen takaisin Goronyossa jalat edellen yhtä valkoisina, kuin lähtiessä,puolitoistakiloa tukevampana ja ilman miljonääriä. Ei riittänyt voimat enää miehen metsästykseen. Ehkä ensi kerralla.

  Inte har vi några strandkläder med oss, säger mina vänner. Förvånat tittar jag på dem. Vi är på rivieran och de har inte en tanke på att bada och sola. I min enfald hade jag trott att en semester då vi inte skall göra nåt, betyder att man tar sig med ett nödrop från solstol till restaurangstol. Ack så man kan bedra sig. Vi var uppe med solen klockan åtta och hemma på hotellet igen vid midnatt. Det finns nog inte många gator i Venedig, Murano och Burano jag inte har sett. Nu är jag tillbaka i Goronyo med lika vita ben som innan semestern ett och ett halvt kilo fetare och utan miljonär. Krafterna räckte helt enkelt till att spana på karlar så de fick jag prioritera bort, möjligen nästa gång (Jag han dock vila i Tyskland en vecka innan denna Italien till fots resan).

Är nu tillbaka i tyskland efter en fin vecka i Italien,försöker berätta lite semester minnen till er pa söndag när jag är tillbaka i Goronyo

Takaisin saksanmaalla. Loma Italiassa päättyi eilen. Yritän jakaa hieman lomatunnelmia teidän kanssa sunnuntaina, kun olen takaisin Goronyossa.  

   En rosa korv seglar i min gröna soppa. Vilken kombination. Färgen och kombinationen är nat som jag trott att man maste vara finne för att tycka om. Nu sitter jag ute pa en rastplats i Tyskland och har fatt förklarat för mig, att detta är en typisk gammal tysk rätt. Jag är alltsa pa semester och ar nu i Tyskland och hälsar pa hos goda vanner. Njuter av alla vingardar, vackra sma byar, god mat ,stepaerobics,zumba och shopping.

Keskellä vihreää keittoa ui vaaleanpunainen makkara. Väriyhditelmä ja laatujen sekoiius on ,niin uskomaton, että olen kuvitellut, että tähän pystyvät vain suomalaiset. Nyt istun kuitenkin vaelluslenkin päätteeksi saksalaisessa "tuvassa" syömässä kyseistä sotkua. Manfred yrittää vakuuttaa, että tämä on tyypillinen vanhanajan saksalaisruoka. Olen sitä mieltä, että tämä kulinarismin huippu tulee Suomesta. Olen siis täällä hyvien ystävien luona lomailemassa. Nautin viintilojen katselemisesta, pienten kylien rauhallisuudesta,stepaerobicista,zumbasta, hyvästä ruuasta ja shoppailusta.

Alla vi som är över tre år gamla har nångon gång hört eller läst om att malaria är ett stort problem i världen,och en stor orsak till för tidig död. Det bara inte berör på samma sätt hemma i soffan eller vid köksbordet som det gör när de dör i händerna på en. I alla fall inte mig. Nu sitter jag här alltså maktlös ,antingen på marken vid barnet eller bak i bilen mitt emot ett barn som inte klarar av att kämpa mera. Vi börjar med barnakuten ha ett dödsfall per dag och några svårt sjuka per dag. Man vet inte vad man skall göra. Ungen bara slutar sakteliga andas och sedan finns det lilla man hade till puls inte där mera. Vi ger vätska, socker,febernedsättande, malaria medicin allt som infusion och mera kan vi inte göra. Jag bad igår om att få ha en barnpåse blod med mig men svaret var ett blankt nej, och samma sak när jag bad om att få ha syre med mig, återigen ett nej till svar. Dagens lilla flicka kom med föräldrarna på gränsen till medvetslös, men tackvare ändast 40 min väg till sjukhuset hoppas jag hon fortfarande lever. Hon hade hög feber men kalla händer och fötter och då tyckte vi som team att paracetamol intravenöst får räcka mot febern. När jag åkt med flickan i tio minuter insåg jag att allt vi gjort är förgäves om jag inte får barnet svalare. Jag hade en halv liter dricksvatten men dammvakten var snäll och sprang och hämtade vatten i sin teekanna så vi kunde svepa barnet i kalla skynken. Fötterna var fortfarande som isbitar så jag tog av mig vandringskängorna då jag kom ihåg att jag hade satt yllesockor på morgonen på fötterna. Flickstackarn fick så mina 38or på sina strolek 19 till fötter, men vad göra. Igår förlorade vi på samma sätt en 4 år gammal flicka och det är oerhört jobbigt. Dessutom är det jobbigt att se att det är så vanligt att barn dör så man bara stänger ögonen på barnet och ger det till föräldrarna och så får de traska hem och lägga det i jorden. Föräldrarna är uppvuxna med den här verkligheten och ställer inte en ända fråga och förväntar sig inte nån förklaring. De vet att barn dör i deras byar, inget ovanigt med det. För mig är det ovanligt och upprörande att barn dör och jag hoppas det fortsätter vara det, det är onaturligt, punkt slut.

  Inte distans kurs utan bilkurs i barnsjukvård

  Ei etäopiskelua, vaan lastentautioppia autossa opiskeluna

Että malaria tappa, sen me kaikki jotka olemme yli kolmevuotiaita olemme saaneet useasti kuulla tai lukea uutisista. Onhan se surullista, mutta ei se sen kummemmin ole minua koskettanut, ennekuin nyt, kun niitä kuolee syliin yksi päivässä. Tilanne tuntuu toivottamalta, kun olet saanut vanhemmilta tämän melkein tajuttoman lapsen ja huolimatta, nesteytyksestä, suonensisäisistä malarialääkkeistä, paracetamolista ja sokerista ,lapsi vaan ei jaksa jatkaa hengittämistä. Suoneen adrenaliinia, tekohengitystä,sydänhierontaa ja mikään ei auta. Eilen oli neljä vuotias pikkutyttö joka meiltä kuoli käsiin ja tänään sain puolitoistavuotiaan juuri ja juuri elossa sairaalaan, en tiedä elääkö enää, mutta jäi happeen elossa. Pyysin, että saisin lastenpussin verta autoon ja happipullon, muuta kumpaankin vastaukseksi annettiin napakka, ei. Tämän päiväinen tyttö oli tulikuuma kuumeesta lukuunottamatta raajoja, jotka oli, niin kylmät, ettemme saaneet edes hemoglobiinia otettua. Päätimme ,että iv paracetamol saa riittää kuumeeseen. Mutta kun olimme tehneet matkaa kymmenen minuuttia ja näin kuinka lapsen hengitys hiipui, pulssi oli heikko ja lapsi näytti siltä, että kouristaa just päätin otta riskin ja kääriä hänet kylmään märkään rättiin. Juomavettä minulla oli ainoastaan muutama desi, mutta olimme padon luona ja padon vartija ystävällisesti toi vettä teekannussaan. Kylmät jalat sai hiukan lämpöä, kun muistin, että olin laittanut villasukat aamulla vaelluskenkiin. Lapsi sai siis minun 38 sukat numero 19 pikkuisiin jalkoihinsa, mutta nyt ei ollut aikaa koreilla vaatteilla. Tyttö oli hengissä, kun jätin hänet happeen lastenosastolle ja toivon, että olisimme onnistuneet pelastamann ainakin hänet. Surullista on myös huomata, että vanhemmat ovat,niin tottuneet tällaiseen, etta ei yhtään kysymystä esitä, eikä kukaan välitä selittää tapahtunutta millään tavalla. Kaikilla kylässä on joku menehtynyt lapsi milloin mistäkin syystä, ei se selittelemällä tunnu parantuvan. Itselleni tämä vaan on vaikeaa enkä toivon mukaan edes totu siihen. Kuolema on aina kurjaa ja lapsen kuolema luonnotonta.

Det gäller inte löpning den här gången om man nu inte räknar springandet till uthuset som löpning. Nej, nu gäller det kolera,cholera? (hur skriver man det på svenska?). Jag skall ut i byarna imorgon och starta vätskestationer dit folk kan söka sig för att få hjälp i hopp om att de inte behöver hamna i sjuktälten eller än värre dö, vilket i den här sjukdomen kan ske på några timmar i värsta fall. Inte för att jag vet så mycket om kolera eller hur man startar upp vätskestationer men jag har ju 10 timmar på mig att läsa mina böcker och papper.

Täälä kertaa ei ole kyse juoksukilpailuista jos ei vessaan juoksemista sitten voi laskea sellaiseksi. Lähden huomenna aamulla maaseutukyliin perustamaan ensiapuasemia kolera potilaille. En tiedä kovinkaan paljoa kolerasta enkä mitään miten perustetaan nesteytyspisteitä, mutta onhan minulla yö aikaa opiskella kirjoista ja papereista ja sitten vaan olla hyvin vakuuttavan oloinen huomenna.

Kuravesi ulottuu kuskia reisiin ja Jerry on kuitenkin kohtuullisen kokoinen kaveri. Minä katselin veden virtausta jo ihmeissäni ja Jerry ilmoitti, että hän ei riskeeraa ajaa tuosta autolla. Viimevuonna näiden vesimassojen mukaan oli huuhtoutunut kuorma-auto. Olin päätöksestä tyytyväinen. Olimme ainoa auto, koska lapsen lisäksi joka kuoli matkalla ,autossa oli lapsi joka tarvitsi kipeästi verta. Lasten vastaanoton ylihoitaja oli aamupäivällä tullut kysymään jos minä voisin kerätä pesueeni ja lähteä aiemmin lapsen kanssa jolla Hb oli 3.2g/dl, eli matala. Äiti ei kuitenkaan voinut lähteä siltä seisomalta meidän mukaan vaan hänen piti ensin taivaaltaa kotikylään ilmoittamaan kotiväelle. Sen lisäksi me tarvitsimme verenluovuttajaksi miespuolisen sukulaisen. Lapsi saa toki itselleen sopivaa verta, mutta koska me emme osta verta, meidän tarvitsee täytää omat varastot sitä mukaa, kun niitä tulee käytettyä. Lapsi oireili jo nopealla pulssilla ja hengityksellä ja sen lisäksi emme voineet nesteyttää häntä ja ainoa antibiootti mikä meillä oli saattaa aiheuttaa anemiaa joten mahdollinen infektio sai ihan rauhassa rellestellä. Kun viime jutun kuollut lapsi oli äitinsä ja isoäitinsä kanssa saatu paluumatkalle meidän matka jatkui hiljaisuudessa, kunnes pääsimme tähän tulvakohtaan. Olin aamulla tokaissut, että pari sadetta lisää ja joudumme ajamaan klinkalle ylimääräisen mutkan. Nyt siis riitti yksi sade. Varoitimme perässä tulevia kolmea autoa tästä tiestä ja, niin heidän ei tarvinnut heittää tätä ylimääräistä lenkkiä. Kun vihdoin pääsimme päätielle jouduimme semmoiseen rankkasateeseen ,että harvoin olen nähnyt. Iltapäivä pimeni synkeäksi, salamat olivat ainoa valaistus ja vettä tuli, niin että keskiviivaa seuraamalla pystyimme arvioimaan, että olemme edelleen tiellä ja oikealla kaistalla. Kiitin onneani, että Jerry oli päivän kuski, minua pelotti jo hänenkin kyydissä ja muiden kyydissä olemista sellaisessa kelissä en varmaan olisi kestänyt. Kaiken tämän seurauksena saavuimme Goronyoon tunnin muiden autojen jälkeen, mutta tämä lapsi ja muut mukana olleet on kotiutettu nyt suht hyvässä kunnossa.

Jerry står i brunt forsande vatten ända upp till låren. Han är en relativt stor karl så när han tyckte det var för farligt att köra genom vattnet litade jag fullt på hans omdöme. Förra året hade vattnet slopat med sig en lastbil och jag hade ingen lust att pröva hur det skulle gå för vår bil. Vi var den ända bilen för förutom barnet som dog hade vi med oss ett barn med ett Hb på 3.2g/dl och han mådde si så där. Vi hade bestämt att jag tar alla barnen och mammorna med mig och åker i förväg så fort som mamman till den här gossen hade varit hemma och meddelat att hon åker med oss. Dessutom måste hon hitta och övertala nån manlig släkting som var villig att ge blod. Barnet får ju sin påse men vi varken säljer eller köper blod så vi behöver nån i släkten som ersätter blodet åt oss. Efter att satt det döda barnet och mor och mormor i taxi hem fortsatte resan i tysthet ända till den översvämmade vägstumpen. Det var ca 20 minuter kvar till Goronyo men vi kunde inget annat en informera de andra bilarna att inte ta den vägen och själva fick vi vända och åka en halvtimme tillbaka. När vi äntligen var ute på huvudleden fick vi världens åskregn över oss. Allt blev mörkt, ända ljuset var blixtrarna och det forsade ner vatten. Att följa vita mittlinjen och hälst på högersida om den var ända sättet att veta att vi fortfarande var på vägen.Det var riktigt skrämmande. Jag tackade chaufförernas chef att jag råkat få Jerry som chaufför den dagen för amnars skulle jag säkert krävt att bilen måste parkeras i väntan på att regnet avtar. Vi kom till slut efter tre timmars körning till Goronyo, en timme efter att de andra bilarna var där. Men ,alla barnen som fanns vid det tillfället i bilen är numera hemma och mår bra.