Jag sitter med Grace och diskuterar vår möjlighet att bli kidnappad och kommer till den slutsatsen att det i så fall sannolikt skulle ske på vägen till Padarawa. Då, säger hon till mig, "mama i tisdags blev två kvinnor kidnappade och åtmistonen den ena fick halsen avskuren när hon var på väg till våra kliniker". Vad säger du?, undrar jag och förstår förståss ingenting. Ja, mama, den här tiden på året är det normalt att kvinnor fösvinner på det här sättet. Säden de odlar är som höga majsfält och det går lätt att göra allt möjligt undanskymt. Det är ju självklart mera våldtäckt än egentlig kidnappning det handlar om. Dessutom är det nu skördetider så stora vassa knivar är i handen på alla killar över 7 år. När jag tar upp det här med killarna i mitt team för diskussion om hur vi skall handskas med det här problemet så upplyser de mig om att den kvinnan som var gravid har noll värde för mannen. Nu förstår jag igen ingenting. Ibland undrar jag om jag är ovanligt trög elller vad det är för fel på min förståelse av saker som sker här i världen. Nu visade det sig vara så, att en gravid kvinna anses förlorad och stöts bort för hon kommer förmodligen i alla falla att dö  vid förlossningen eller senast under barnsängstiden. Efter att hon förlöst och klarat första veckan levande är hon igen välkommen med i gemenskapen. Nu vill jag att min manliga utbildningsansvariga i byarna tar upp det här med männen att den vita kvinnan anser att dessa våldtäkter och dråp inte får betraktas som nåt normalt även om det är kvinnor det gäller. De kommer väl att tycka jag är larvig men jag anser att detta beteende oacceptabelt.

Istun Gracen kanssa juttelemassa meidän mahdollisesta vaarasta tulla kidnapatuksi. Tulemme siihen lopputulokseen, että riski on kyllä suurin matkalla Padarawaan. Siihen Grace tokaisee, "mama, viime tiistaina kaksi naista kidnappattiin siellä ja ainakin toiselta viillettiin kurkku auki, heidän ollessa matkalla meidän klinikoille". Katson Gracea hölmönä,mitä sinä sanot? Niin,mama, se on ihan normaalia täällä tähän aikaan vuodesta. Vilja, jota he viljelee kasvaa maissinkorkuiseksi ja sen suojassa on hyvä tehdä ihan mitä vaan. Sitäpaitsi kaikilla yli 7 vuotialla miehillä on suuret terävät veitset mukanaan, koska nyt on sadonkorjuun aika. Kun kerron tämän ryhmäni pojille, jotta voisimme suunnitella miten puuttua tähän ongelmaan, he sanovat, että tässä on enemmänkin kyse raiskauksista, kuin kidnappauksista. Tämä on heidänkin sanojensa mukaan normaalia tähän aikaan vuodesta ja esim. naisella joka oli raskaana ei ole aviomiehelle mitään arvoa. Nyt olen ihan pihalla, kuin lumiukko, en ymmärrä ollenkaan. Joskus tuntuu, että olen luvattoman hidas tajuamaan tai sitten asiat ovat vaan liikaa minun järjelle. Miten, niin, ihmettelen. No, kun hänen lasketaan kuitenkin kuolevan joko synnytykseen tai lapsivuoteeseen , joten vasta viikko synnytyksen jälkeen hän on taas jonkun arvoinen. Nyt haluan Hassanin tulevan minun mukanani kylille ja turuille puhumaan miehille, että tämä normaali ilmiö on valkoisen naisen mielestä täysin tuomittavaa vaikkakin on kyseessä naisiin kohdistuvia tekoja. Kai ne pitävät minua heikkohermoisena naisena, mutta saavat tykätä ihan mitä haluavat, en aio antaa sen käntää päätäni tulkitsemaan tätä normaaliksi..