Alla inlägg under januari 2012

Av Isabella Baarman - 30 januari 2012 20:20

 

Sisreni Minnun tekemällä opetusnukella on kuulemma ilmavaivoja

Demonstratiosdockan som Minno syster har sytt har luftbesvär


Matkalaukut täynnä karkkia ja kirjoja+ kyseinen nukke saavuin vihdoin eilen huoneeseeni. Olin kantanut haisevia juustoja tilanpuutteen vuoksi käsimatkatavaroissa ja olin tyytyväinen, kun sain ne vihdoin jääkaappiin. Hädin tuskin kehtasin lennolla kaivaa lehtiä laukusta, kun sieltä iski aina vastaan kunnon jalkahien haju. Juustot saavuttivat kuitenkin suuren suosion. Tänään oli sitten ensimmäinen työpäivä ja kaikki? tuntuivat olevan iloisia, että olen takaisin täällä. Kaikkien mielestä olen pulskan ja hyvinvoivan näköinen ja minun klinikan tytöt ovat koko päivän arvuutelleet, että mahdankohan huomenna aamulla mahtua maastohousuihini. Niitä pienemmän numeroisia en viitsi edes yrittää, mutta isommat saattavat mennä päälle. Kupatessa hangessa skandinaavian maissa en saanut nauttia täällä viileästä ajasta. Mittari näyttää tätä nykyä 37 astetta, joten täältä tullaan kuuma kausi. En olisi ollenkaan kaivannut lämpeneviä säitä vielä. Ja,ja, täytyy toivoa, että sadekausi alkaisi aikaisin tänä vuonna.


Med resväskan full av godis, böcker och amningsdocka har jag äntligen anlänt till Goronyo och mitt lilla rum. Jag har burit i handbagaget såkallade ädelostar i några dagar och nu är jag glad att de är i ett kallt kylskåp. Arbetskamraterna var glada över ostarna men jag led varje gång jag måste öppna väskan. Jag hade en känsla av att hela flygplanet och bilarna luktade till otvättade "ädla" kroppsdelar så fort jag rörde till väskan. Idag var det sedan min första arbetsdag. Alla? var glada över att jag var tillbaka. Rund och god tyckte de jag blivit och mina flickor spenderade största delen av dagen med att diskutera om de trodde jag kunde få på mig fjällräven byxorna imorgon. Jag ids inte ens pröva den mindre storleken men de större kanske passar.Medan jag var hemma i norden mera eller mindre frivilligt missade jag det behagliga vintervädret här nere. Nu är termometaren glatt och visar 37 grader, vilket betyder att det är början till en annan förfärlig het och torr period. Ja,ja hoppas det börjar regna tidigt i år.



Av Isabella Baarman - 25 januari 2012 14:35

Jag sitter i en smärre chock på flygbussen till T-centralen. Det var ett kvickt besök klockan fem på morgonen till Arlanda. Fast vill man se det positiva i situationen så kom jag ända till flygplatsen den här gången. Senaste vecka han jag packa och skulle stänga kappsäcken när jag fick meddelande om generalstrejk i Nigeria och att mina biljetter skulle bokas om. En vecka extra då hinner jag till Åland, tandläkare och några gympass. Efter strulet i början med bronkoskopi och husarrest på Finska sidan kanske det var bra med en vecka riktig semester. Då var det alltså dags att åka tillbaka till Goronyo på söndag morgon. Resväskan hade redan lämnat mig  med rätt destination och själv ville jag ta en kvick kaffelatte innan planet skulle lyfta 50min senare. Då spänner den unga damen bakom disken blicken i mitt pass och ser att första sidan sitter snyggt ihoptejpat med resten av passet av Nigerianska myndigheter. Jag har använt passet i nästan ett år nu och ingen har tyckt det var nåt underligt med det. Men nu var det andra bullar sa bagarn. Chefen för dagen tog en ända titt på mitt pass och konstaterade att t-centralen är ända destinationen jag kan ta mig till med detta pass. Så, jag sitter på bussen och stirrar på resväskan som måste hämtas tillbaka från var det nu är de åker på bandet. Själv fösöker jag ta in hela situationen, hur länge tar det att få nytt pass?,hur länge att få nytt visum? vad säger arbetsgivaren? vem betalar för den förlorade biljetten? Ja, det var en hel del att tänka på. Dessutom började kontot på den här sidan av viken vara lite skralt och Finska kortet låg på posten för nån hade hackat sig in på creditbolagets uppgifter och shoppade på nätet med mitt kort. Dessutom var det söndag 5.30 på morgonen så i allt kaos kan man inte börja reda ut nåt. Efter besök på måndagen till Finska ambassaden flög jag sedan över till Helsingfors för att få ett express pass och idag flög jag tillbaka för att ta mig till Nigerianska ambassaden för att få ett express visum utfärdat och kanske, kanske kommer jag iväg på lördag eller söndag.

Det har funnits lite bra stunder under den här "semestern". Jag har fantastiska vänner och systrar som ställt upp med mat och husrum och internet samt bra sällskap och sympati.Tack också till alla sambon och män som stått ut med mig. Tack till mina två frisörskor Ulla och Marie som alltid är redo att hjälpa mig med håret. Ett stort tack till Theodora som tar hand om ansikte, händer och fötter de mest märkliga dagar och tider. Men det har varit så upp och ner känslor och händelser under den här semestern så jag är trött på den och vill tillbaka till mitt lilla rum och mitt arbete

 

Snöbollskrig med Oscar

Lumisotasilla Oscarin kanssa

 

Malvina tyckte också det var spännande med snö

Malvina piti myös lunta jännittävänä

Istun bussissa shokissa matkalla Tukholman keskustaan. Oli lyhyt pyrähdys Arlandaan klo 5.00 sunnuntaiaamuna. Tällä kertaa pääsin tosin lentokentälle asti. Viimeviikollahan ehdin vain pakata valmiiksi laukut, ennenkuin sain meilin, että Nigeriassa on yleislakko ja minun liput on peruttu ja siirretty viikolla. Nyt siis kaikki meni Arlandaan asti hyvin. Laukku oli lähtenyt hihnalta matkalle ruumaan, kun nuori nainen vilkaisi passiani ja tokaisi, että tämähän on teipattu. Juu, niin oli. Nigeriassa viimevuonna viranomaiset oli teipanneet puoliksi irrallaan roikkuvan etusivun nätisti kiinni loppuun passiin ja sillä olen sitten lennellyt ristiin rastiin vailla huolen häivää. Tällä kertaa lento sitten loppuikin , kuin kananlento. Vanhempi virkailija vilkaisi kerran passia ja tokaisi, että bussi takaisin keskustaan oli ainoa paikka minne minä sain sillä passilla matkustaa. Istun siis pökerryksissä, tuhat ajatusta sekaisin päässä. Kuinka kauan kestää saada uusi passi? kuinka kauan saada uusi viisumi? mitä sanoo työnantaja? kuka maksaa hukkaanmenneestä lipusta? Kello on 5.30 , pyhä aamu ja mitään ei pysty tekemään selvittäkseen päässä riehuvan kaaoksen. No, käytyäni maanantaina Suomen suurlähetystössa, lensin Helsinkiin hakemaan express passia ja tänä aamuna takaisin aamukoneella ja Nigerian lähetystöön saamaan express viisumia uuteeen passiin. Sitten uusi yritys Nigeriaan viikonloppuna.

Minulle rupeaa riittämään tämä loma. Ensin keuhkotutkimukset ja kotiaresti Suomen puolella, senjälkeen yleislakko joka viivästytti paluuta viikolla. Luottokunta ilmoitti, että joku shoppailee iloisesti minun visakortilla netissä joten he sulkee kortin , ja nyt uusi on jossain postin huomassa matkalla tänne Ruotsiin.Ja, nyt sitten tämä passi ja viiisumi sotku.

On tässä lomassa ollut hyviäkin puolia. Mulla on loistavat ystävät ja sisaret jotka ovat majoittaneet ja ruokkineet minut. Sekä tukenut myötä ja vastoinkäymisissä. Kiitos myör avio-ja avopuolisoille. Suurkiitos kampaajille Marielle ja Ullalle jotka aina yrittävät saada minun tukan näyttämään hyvältä mitä erilaisempina aikoina lyhyelläkin varoitusajalla. Kiitos Theodoralle joka hoitaa mun jalat, kädet ja ihon kuntoon, oli sitten juhannusaatto tai jouluaatto. Ehdin myös nauttimaan parin lapsen kanssa oleilusta, mutta nyt tahdon takaisin omaan karuun huoneeseeni Goronyoon ja takaisin töihin.

Av Isabella Baarman - 14 januari 2012 18:32

Tobii or not tobii, en fråga som jag fick svar på i förgår. Tuberkulos eller lungcancer, det var bara att snällt vänta och se vad tant doktor kommer fram till. Lyckligtvis inget fel på lungorna till slut. Men resa ifrån Finland fick jag inte på grund av smittorisken. Ingen hosta hade jag heller så jag utsattes för bronkoskopi för att utreda vad det var för knas men min röntgenbild. Som sagt inget alls och i ilfart till Sverige för att handla allt som skulle handlas och sedan snabbt ner med allt i resväskan och tillbaka till Nigeria, trodde jag. När allt var packat och klart fick jag ett e-mail om att jag inte kommer vidare från huvudstaden Abuja på grund av generalstrejk så de har bokat om mina biljetter och jag åker kanske nästa söndag istället. T   ack och lov för systrar som har en som inneboende och tusen tack till alla mina vänner och min far som gillar att leva farligt och lät mig bo hos dem medan tuberkulosutredningarna pågick.


Tubior not tubii. Tuhannen taalan kysymys. Jotain hämärää minun keuhkokuvassa oli ja, niin jouduin matkustuskieltoon Suomen puolella. Eli, kun en saanut yskittyä purkkiin ,sain rankaisuksi läpikäydä bronkoskopian. Sitten vain vanhana tupakoitsijana(entisenä) odottelemaan vastauksia. Onneksi kaikki oli hyvin, ja mitään ei löytynyt. Vauhdilla matkaan Ruotsiin. Ostoksille ja ostokset pika vauhtia matkalaukkuun ja menoksitakaisin Nigeriaan. Niinhän se piti olla. Kun laukut oli pakattu sain e-mailin jossa matkani oli peruttu, Nigeriassa olevan yleislakon vuoksi joten olen taas rannalla ruikuttamassa. Ensi sunnuntaina otetaan taas uusi yritys etelään päin. Kiitos sisarilleni jotka majoittivat minut ja suur kiitos kaikille ystäville ja isälle Suomen puolella jotka tykkäävät elää vaarallisesti ja ovat majoittaneet mut koko sen ajan, kun tuberkuloosi vastauksia odoteltiin.

Av Isabella Baarman - 7 januari 2012 14:32

Hej alla! jag har inte glömt er. Jag är på semester som i sig inte är nåt intressant att rapportera om. Dessutom på ren svenska sket sig alla planer, big time. Sitter nu i Finland hos vänner och väntar på hur livet kommer att se ut de närmaste veckorna. Återkommer när jag själv är klokare (lär inte bli i all hast), jag menar att jag skulle bli klokare. Nå, jag får ju en ordentlig vila och hinner sällskapa med de vänner jag har här.

Heippa kaikki! En ole unohatnut teitä. Olen lomalla ja siinä nyt ei ole mitään ihmeitä kirjoittamista noin, niinkuin yleensäkään, puhumattakaa nyt, kun kaikki suunnitelmat meni päin per.. big time. Istun nyt Suomen puolella ihmettelemässä miltä kevät tulee kohdallani näyttämään. Kirjoitan heti, kun itsekin tiedän enemmän tilanteestani. hyvä puoli on hyvät ystävät joiden luona saan majailla ja nyt ehdin sekä levätä, että seurestalla heidän kanssaan ihan monia päiviä putkeen.  

Presentation

Hej!
Jag är en medelålders kvinna som antagligen lider av en odiagnostiserad ADHD för jag vill min ålder till trots inte riktigt komma till ro utan måste göra livet svårt och jobbigt för mig.

Olen keski ikäinen nainen jolla tuntuu olevan joku kirjain

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards