Direktlänk till inlägg 6 februari 2012

Surutalo, Sorgehuset

Av Isabella Baarman - 6 februari 2012 18:54

Miehet istuvat matoilla varjossa, isojen puiden alla. Minun porukan miehet+ uusi pomoni , joka on miespuolinen, menevät heidän luokseen suruvalittuleineen. Itse taaperran tyttöjeni perässä itse surutaloon. Päällä on häissä käytetty juhlamekko, mutta tällä kertaa tytöt ovat solmineet päähineeni vähemmän houmiotaherättäväksi. Keskellä pihaa on iso joukko naisia ja lapsia. Oikeastaan, nyt  kun ajattelen asiaa tarkemmin, naiset ovat kaikenikäisiä, mutta lapset ovat kaikki pikkuisia. En muista nähneeni ainuttakaan leikki-ikäistä tai 10-12 vuotiasta. Osa naisista valmistaa ruokaa ja osa vain istuu hiljaa matoilla seurustelemassa. Kuulen joidenkin sanovan ihmeissään, että matulja (valkolainen) on tullut kylään. Pienessä 16 neliön huoneessa, joka toimii periaatteella avokeittö, olohuone ja makuhuone yhdessä, istuu nuori leski, parin vanhemman naisen ympäröimänä. Patjalla nukkuu onnellisen ymmärtämättömänä hänen edessään pieni tyttö. Isän tapaturmaista kuolemaa kaksi päivää aiemmin hän ei pysty hahmottamaan. En tiedä, kuka pikkuisista on pariskunnan vanhempi lapsi. Tiedän vain, että hänellä on kaksi lasta. Isä oli nuorimies, joka melkein korvauksetta teki minulle pari päivää viikossa töitä, etsimällä käsiinsä lapsia joita ei syystä tai toisesta oltu tuotu meidän klinikalle saamaan pähkinätahnaansa. Perjantaina, hän oli hyvin tuohtunut, kun emme suostu maksamaan lisää bensarahaa vaikka polttoaineen hintaa nostettin pari viikkoa sitten 100%, tosin se sitten laskettiin päivän kulutta 70%, mutta onhan 30% korotus hinnoissa tuntuva. Menisi varmasti yleislakkoon siitä syystä jo muutkin, kuin vain nigerialaiset.

Lauantaina poulenpäivän jälkeen sain puhelun, että kaveri oli ajanut itsensä hengiltä moottoripyörällään. Pää ihan oikeast auki, jalat poikki kolmesta kohtaa ja käsivarret parista kohtaa. Ei tarvitnnut hänen surra korotettuja hintoja kovin pitkään. Meidän pojat saattoivat hänet sitten kotikylään ja hautaan ja tänä oli sitten meidän vuoro hiljentyä perheen kanssa.

Itse en tietysti osaa surra kaveria, jonka kanssa en pystynyt kommunikoimaankaan, mutta nuoren ihmisen kuolema on aina pysäyttävä ja myös miten äkkiä elämä voi loppua.

Männen sitter under träden på mattor i skuggan. Mina killar+ min nya chef som är man går fram till dem. De hälsar på varann genom att ta varann i hand och beklagar samtidigt sorgen. Själv går jag efter mina flickor till huset där änkan bor. Jag har på mig klänningen som jag hade på bröllopet men huvubonaden är virad mindre festligt. Innanför murarna finns det många kvinnor i olika åldrar tillsammans med en hel del ungar. När jag tänker efter så såg jag inte röken av lekålders barn eller barn i 10-12 års åldern. En del av kvinnorna lagar mat medan andra sitter och pratar dämpat med varann. Jag hör några av dem komentera om mig (matulja). Min närvaro är oväntad och jag hoppas uppskattad. Inne i det lilla rummet på 16 kvm som tycks följa den moderna trenden med öppet kök och vardagrum/sovrum i ett, sitter den unga änkan med ett av sina barn. Barnet sover djupt och lungt utan att förstå vilken sorg som inträffat i familjen genom hennes pappas alltför tidiga bortgång. Var det äldre barnet var har jag ingen aning om. Antagligen i famnen på nån av kvinnorna som satt hos änkan.

Han var en kille som jobbade för mig några dagar i veckan med att leta upp barn som inte hade kommit till kliniken för att få sin nötkräm och han försökte få föräldrarna att förstå att det är viktigt att komma varje vecka. Han var i fredags upprörd på oss som arbetsgivare för att vi inte höjde hans lilla arvode fast bensinpriset var höjt. Först höjde man priset med 100% men några dagar senare sänkte det med 70%. Fortfarande är det dock 30% högre en i december. Inte undra på att det blev generalstrejk i landet, det skulle det väl bli i vilket land som helst. Nu hade vi alltså inte höjt arvodet och det upprörde de här ungdomarna, fullt förståeligt. Jag fick ett telefonsamtal på lördag tidig eftermiddag att just denna kille dött strax efter ankomst till sjukhuset. Skallen bokstavligen spräckt, benen av på tre ställen och armarna på åtminstone två ställen. Han hade frontalkrockat med sin motorcyckel med en bil som kom från motsatt håll. Höjning eller sänkning av besinpris gör tyvärr ingen skillnad för honom mera.

Själv kan jag knappast sörja en kille jag inte ens kunde kommunicera med, men det är ju alltid upprörande när nån dör så ung och vad som igen får en att stanna upp och fundera, är hur fort allt kan ta slut. Man får sig allt en tankeställare som heter duga.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Isabella Baarman - 28 februari 2016 16:11

vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg  en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa ...

Av Isabella Baarman - 28 februari 2016 15:35

                  Magen fungerar inte riktigt ok, den gör det liksom lite för bra och det ända jag kan tänka mig att är orsaken till detta är vinet. Jag tänker nu avsluta bloggen för den här gången. Jag hade ett mycket bra uppdrag i ett v...

Av Isabella Baarman - 18 februari 2016 14:59


  Tämä se onkin veikeä kurssi. Työkaverilta sain lainaksi tietokoneen,mutta se on  saksaksi ja opettaja puhua urdua. Tosi hyvä kurssi tämä iltakurssi on,vaikka neljä arki-ilta viikossa onkin aika rankkaa. Olisin vain tarvinnut tämän kurssin pari v...

Av Isabella Baarman - 11 februari 2016 13:41


  Ikväll är jag så trött så det får bli stickning,tv och mycket chocklad. Vi hade ett åskväder igår eftermiddag och kväll som inte var av denna värld. Det skrällde och skakade i hela huset så jag visste till slut inte om det var oväder eller jordb...

Av Isabella Baarman - 6 februari 2016 11:44

      Cricet är stort i det här landet. Men sannerligen är det en sport jag aldrig förstått mig på. I parken i Islamabad stötte jag i alla fall på en mor med tre barn som tränade och de var snälla nog att låta mig försöka. Reglerna har man försö...

Presentation

Hej!
Jag är en medelålders kvinna som antagligen lider av en odiagnostiserad ADHD för jag vill min ålder till trots inte riktigt komma till ro utan måste göra livet svårt och jobbigt för mig.

Olen keski ikäinen nainen jolla tuntuu olevan joku kirjain

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards