Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag men vi har mycket struligt internet om mestadels inget alls. Det har varit en händelserik vecka igen en gång. När jag kom hit för snart ett och ett halvt år sedan skrev jag om mässling som många av oss bara hört talas om men aldrig sett. En annan är stelkramp. Visst, vi har alla blivit vaccinerade mot det och vet att det är bra att få en påfyllnadsspruta om vi trampat på en rostig spik eller nåt dylikt. Men vad vi vill unvika men den är däremot lite vagare för de flesta av oss. I de här länderna är det dessutom av yttersta vikt att gravida kvinnor blir vaccinerade mot stelkramp så det nyfödda barnet inte får problem. Vilket jag fick tyvärr uppleva i onsdags. När vi kommit ur våran bil kommer en mamma till mig och mitt radarpar Nnenna och visar upp sitt sjudagar gamla flickebarn. Hennes sjunde barn och första som är vid liv. Hur länge til ,vet vi inte. Flickan var stel som en pinne med hopbitna käkar och krampade konstant. Hög feber som inte gick att göra nåt åt. Vi gav diazepam rectalt (i stjärten för er som inte är medicinskt skolade) upprepade det så som instruktionerna säger men med ingen skillnad i flickans tillstånd. Jag övervägde att inte åka in till sjukhuset med henne för överlevnaden är liten i dessa fall och hur ser hjärnan ut efter dessa kramper är svårt att veta. Men att be mamman ta sitt barn och traska hem och säga att det nog inte finns mycket att göra är svårt, vilket alla mina vänner och kolleger som är läkare , säkert hålla med mig om.

Alltså mask och blåsa (ifall barnet slutar andas) ,mamma och barn, spruta med diazepam och jag i bilen och iväg till barnavdelningen. Jag varnade via bilradion att jag kommer in med den här lilla nyfödingen för det är vanligtvis ett helv.. tjafs om vem som skall ta barnet, alltså vilken avdelning , och med adrenalinpåslaget jag hade kunde jag inte ta nåt tjafs. Barnet är fortfarande vid liv, efter nu i skrivandets stund fyra dagar men har fortfarande kramper. Allt detta berodde på en gammal tradition av att sätta kodynga(skit) på navelstumpen efter att man klippt den. En tradition som finns i många av de här länderna och ingen vet väl riktigt från var den kommit och vad det skall vara bra för , vill säga när det inte får dödliga konsekvenser. Jag hoppas att den lilla flickan klara sig och att hon inte fått alltför stora skador. tempen går upp och ner som en jojo så chanserna är tyvärr inte stora.

PS. jag har i mina gömmor phenobarbitat men fårinte använda det, när jag är ensam i bilen eller bushen

 Anteeksi, etten ole vähään aikaan kirjoittanut, mutta meillä on ollut suuria ongelmia internetin kanssa silloin , kun sitä on ylipäänsä ollut. Viikko oli vaihteeksi tapahtumarikas ja opettavainen. Muistatte ehkä, kun kirjoitin puolitoista vuotta sitten taudista nimeltä tuhkarokko. Jokainen meistä tietää, että lapset rorkotetaan sitä vastaan, mutta itse rokkoa on enää hyvin harva nähnyt. Jäykkäkouristus sattuu olemaan toinen samanlainen juttu. Me tiedämme, että meidät on rokotettu sitä vastaan ja ,että olisi hyvä jos saisi uuden piikin jos sattuu astumaan ruosteiseen naulaan tai jollain muulla tavoin telomaan itseään ulkosalla. Harva kuitenkaan tietää mistä oikeastaan on kyse ja mitä tapahtuu jos ei ole rokotettu. En tiennyt minäkään, ennenkuin omin silmin näin keskiviikkona, miksi olisi äärettömän tärkeä, että näissä maissa varsinkin, raskaana olevat naiset ovat saaaneet tämän rokotteen. Kun astuimme ulos autosta aamulla, minä ja parivaljakkoni Nnnena, meille tuodaan kouristeleva vastasyntynyt( ikää 7 päivää). Leuat kireästi yhteenpuristetut, jäykkä, kuin tikku ja kramppaa,niin ettei tahdo hyppysissä pysyä. Diazepamia takapuoleen X pari, eikä mikään auta. Kuumetta meilkein 40 astetta ja eikä siihen tehonnut mikään. Hoitoonsaaminenkaan ei paljoa toiveita tähän tautiin anna. Harkitsin pitkään kannattaako tätä likkalasta edes viedä sairaalaan. Ennuste on yleensäkin huono ja monen päivän sairatamisen jälkeen aivot todennäköisesti vaurioituneet. Hän oli nuoren äidin seitsemäs lapsi ja toistaiseksi ainoa elossa oleva. En onneksi tiennyt sitä vielä silloin. Oli miten oli, niinkuin kaikki ystäväni ja kolleegani jotka ovat lääkäreitä hyvin tietävät omasta kokemuksesta, ei ole helppoa sanoa vanhemmalle, ettei ole mitään tehtävissä. Tai edes tietää onko asia niin. En siis saanut sanottua äidille, että hän pistäisi kouristelevan lapsensa selkäänsä ja taapertaisi takaisin kotiin. Pakkasin lapsen ja virvotteluvälineet autoon, kera ruiskun jossa oli lisää rauhoittavaa. Otin sitten varuksi yhteyttä lastenosastolle, että olen tuomassa tällaista lasta, koska vatsasyntyneitä täällä ei kukaan halua hoitaa ja itse en adreenaliinilta halunnut ryhtyä tähän tappeluun sairaalan tultuani.

Ihme kyllä lapsi on vielä tätä kirjoittaessa elossa, siitä on nyt neljä päivää, kun toin hänet tänne. Kaiken tämän shown takana on tietysti nainen, eli lapsenpäästäjä joka vanhojen perinteiden mukaan oli laittanut lehmän lantaa(siis paskaa) napatyngän suojaksi, sen jälkeen ,kun hän oli katkaissut napanuoran. Tämä vahingollinen, tappava tapa on jostain syystä perinne monessakin näistä maista enkä ymmärrä miten sitä ei ole saatu kitkettyä pois. Toivon sydämmeni pohjasta, että tämä pikkutyttö olisi niitä harvoja jotka selviävät ja etteivät aivot olisi valtavan pahasti vaurioituneet.

PS minulla on jemmassa  phenobarbitattia,mutta en saa käyttää sitä, kun olen yksin kylissä ja autossa

 

tuula

11 juni 2012 19:54

Huh, yhden olen nähnyt ja onneksi jo pahimman oltua oli...antaa kummasti potkua pitää rokotuksensa ajan tasalla...myös täällä Suomessa...

Isabella Baarman

12 juni 2012 22:05

Juu, se on kuulemma äärettömän kivulias olotila kaiekn muun kurjan lisäksi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte varför det måste kopplas till fejan åter och åter igen,nu finns i alla fall ett slut inlägg  en tiedä miksi fakebookki ei yhdistä aina, mutta nyt on kuitenkin viimeist loppuksneetit blogissa ...

                  Magen fungerar inte riktigt ok, den gör det liksom lite för bra och det ända jag kan tänka mig att är orsaken till detta är vinet. Jag tänker nu avsluta bloggen för den här gången. Jag hade ett mycket bra uppdrag i ett v...

  Tämä se onkin veikeä kurssi. Työkaverilta sain lainaksi tietokoneen,mutta se on  saksaksi ja opettaja puhua urdua. Tosi hyvä kurssi tämä iltakurssi on,vaikka neljä arki-ilta viikossa onkin aika rankkaa. Olisin vain tarvinnut tämän kurssin pari v...

  Ikväll är jag så trött så det får bli stickning,tv och mycket chocklad. Vi hade ett åskväder igår eftermiddag och kväll som inte var av denna värld. Det skrällde och skakade i hela huset så jag visste till slut inte om det var oväder eller jordb...

      Cricet är stort i det här landet. Men sannerligen är det en sport jag aldrig förstått mig på. I parken i Islamabad stötte jag i alla fall på en mor med tre barn som tränade och de var snälla nog att låta mig försöka. Reglerna har man försö...