Nuorimies painelee kohti pähkinätahnalaatikoita päättäväisin askelin. Punaiset shortsit rehvakkaasti lanteilla ja housujen haarus roikkuu melkein polvivälissä. Hänellä on yksi tyhjä pähkinätahnapussi kädessä ja on nyt nappaamassa itselleen toista. Seitsemän kiloisen nassikan kuuluukin syödä kolme pussia päivässä, mutta ei yhtäkyytiä. Äiti tulee ja nappaa miehenalun syliinsä ja yrittää selittää tätä karua totuutta herralle. Tämähän vallan riemastui, yritti viskaista tyhjän pussin mutsinsa silmille, potkaista riisikulho kumoon ja kiemurteli sitten siitä maahan ulvomaan. Me aikuiset sitten toimimme kaikkien kasvatussääntöjen vastaisesti ja olimme tikahtua nauruun. Lapsiparka suuttui tietysti kahta kauheammin. Kotoistakin se oli, tuntui kuin olisi citymarketissa lauantaita viettämässä.

Han traskar iväg med bestämda steg mot nötkräms lådorna. Röda shortsen hänger löst på höften och byxgrenen är nånstans strax över knähöjd. Han håller i ena handen en tom nötkrämspåse och försöker ta åt sig en påse till från lådan. En kille i sjukilos serien skall ha tre påsar om dagen men inte i ett kör. Mamman tar honom bort från lådorna och försöker förklara denna bittra sanning för herremannen i fråga. Det lyckas inget vidare. Hon får tomma påsen slängt i ansiktet därefter försöker den unge mannen sparka omkull sin burk med ris och bönor och till slut lyckas han ta sig ur famnen och fortsätter sitt högljudda protesterande liggande på marken. Vi vuxna håller opedagogiskt nog på att skratta ihjäl oss. Stackars barn, han blir ännu vildare förstås av detta. Samtidigt är det här hemtrevligt, detta är som vilken som helst lördag förmiddag på ICA stormarknad.