Olen Sokotossa viikon kurssilla ja ennekuin tulin tänne, päätin, että oli aika hätää elimistöstä mahdolliset madot. Mulla on ollut fiksumpiakin ideoita elämässäni. Istua vesiripulilla autossa tunnin ja sitten kahdeksan tuntia luennoilla , pienessä kuumeessa,vatsa kipeänä ja hervottoman väsyneenä, ei ole ollut mukavaa. Yskä on hävinnyt melkein kokonaan, joten madot keuhkoista on ilmeisesti poissa. Minulla on ollut kummatkin nilkat jäykät ja kipeät,monta kuukautta, enkä ole ymmärtänyt ollenkaan   

 mistä on ollut kyse, nyt selvisi. En ymmärä, miten madot on pesiytynyt jalkoihin, mutta nyt pystyn kävelemään taas rappusissa, eikä olo ole mummomainen, kun yrittää aamulla sängystä tai iltapäivällä nousta autosta. Koko viemäri- systeemi sitävastoin täällä on nyt täynnä erinäköistä matelijaa ja kiemurtelijaa.

Jag är i Sokoto på en veckas kurs. Innan jag åkte fick jag för mig att det var dags att avmaska mig. Jag har haft smartare ider. Sitta en timme i bil och åtta timmar på kurs med avföring som var vattnigare en vanligt vatten. Lite feber, ont i magen och dödstrött. Men hostan är nästan helt borta, maskarna i lungorna måste ha åkt i toaletten. Jag har haft en mystisk spänningsverk i båda vristerna  flere månader och har haft svårt att gå i trappor och att ta mig ur bilarna, men har inte förstått vad som varit orsaken. Nu vet jag, det var inte bara åldern utan maskarna som bosatt sig där. Slutet gott, allting gott. Magen är ännu i olag men fötter och lungor snart ok,men hela avloppsystemet här i Sokoto måste nu vara fullt av diverse krälande och slingrande små kryp.