Suurin osa pohjoismaisista juoksijoista on jossain vaiheessa kuullut Lidingöloppetista, joka juostaan myöhään syyskuussa Tukholmassa. Se on raskas 30 km maastojuoksu ja tuntuu, että mitä märempi, kylmempi ja kuraisempi juoksija on sitä parempi päivä on ollut. Täällä lämpö on kosteankuumaa, kuraa on, niin että tossut painavat puolitoista kiloa, kun vihdoin on kotona. Meidän mastolenkki on lättänämpi, kuin Lidingön lenkki, mutta adrenaliinia saa suoniinsa, tappamalla sadetta paossa olevat käärmeet ensin. Ne haluavat tulla sadetta pakoon sisälle, ja ovat ulko-ovella vastassa, kun aamutuimaan lähtee liikkeelle. Se voittaa ,joka on tappanut isoimman käärmeen

En tiedä onko vaarallien vai ei, mutta ei ole minun huusholliini tervetullut, oli kummin vain

Ingen aning om ormen är gitig eller ej, men den är ändå inte välkommen

  Kuraa riittää

  Lera så det räcker

  Alla löpare i norden har hört om Lidingöloppet. det springs sent på hösten. 30 km av tung terräng i regn och rusk. Jag har också förstått att ju våtare, kallare och lerigare man är när loppet ar slut ,desto bättre har dagen varit. Här har vi fuktig värme, lera så dojorna väger ett och ett halvt kilo när man kommer hem. Vi har inte lika backit här som det är på Lidingö men vi hittar vårt sätt att få adrenalinkickar. Ett är att börja med att ta livet av stackars ormar som försöker sig in i regnskydd i våra rum. Den vinner som har den största ormen.