Nu har jag så mycket fakta om min resa till Pakistan att visumet skall enligt ambassaden vara klart 27.11 Det betyder att jag skall ligga här på sofflocket ytterligare några veckor. Nu måste jag alltså köpa nytt busskort, fylla kylskåpet, hitta på nya handarbeten osv. för att ha nåt att göra. Det jobbigaste är ju förstås att en månad av tjänsteledigheten har använts till ingen nytta och att jag måste hitta på nåt arbete för några veckor. Kroppen och huvudet har väl inget emot att driva omkring hemma men budgeten blir lidande. Nu får jag väl vara glad att jag inte flyr varken krig eller fattigdom så mina problem är ganska små men nog har de trasslat till vardagen för mig.

Nyt tiedän, niin paljon Pakistanin matkasta, että saan viisumin 27.11 Tämä, siis tarkoittaa, että törrötän tässä sohvalla vielä pari viikkoa. Joudun ostamaan uuden bussikortin, täyttämään jääkaapin uudestaan ja löytäämään uusia neulemalleja. Suurin ongelma on kuitenkin, että kuukausi virkavapaasta on kulunut, ei mihinkään. Nyt on pakko löytää joku duuni pariksi viikoksi, koska talous ei kestä jouten oloa vaikka minulla ei muuten olisi mitään sitä vastaan. No, en onneksi pakene sotaa tai köyhyyttä, mutta sotkee tämä minun elämää kuitenkin melkoisesti.